Direktlänk till inlägg 16 oktober 2009
Karina, tack för ditt stöd. Nu är det över, tack och lov. Det är riktigt jä-la jobbigt att gå på en begravning. Även när man inte känner den avlidna och alla anhöriga. Jag känner så mycket med de sörjande, och kan inte låta bli att själv gråta, när jag ser hur dåligt de mår... Åh, vad det är tufft!
Sångerskan och jag skulle sjunga alldeles i slutet och det gick ganska bra. Jag klantade dock till mig i första versen, men Sångerskan styrde upp mig, och alldeles strax kom jag på rätt text igen. Ingen av oss brast ut i gråt mitt i sången, men jag hörde på både Sångerskans och min röst att det var bra svajigt på sina ställen. Flera stycken kom fram efteråt och tackade för fin sång och det kändes gott i mitt hjärta. Hoppas att de får en så bra dag som det bara är möjligt nu, allihop. <3
Efter begravningen åkte jag och handlade. Det var kallt och regnigt ute, så jag längtade verkligen efter att få komma hem. Så fort jag packat upp varorna gjorde jag mig en kopp kaffe, på färskmalda Juncalitobönor, tände ljus och andades ut. Nu är jag ledig resten av dagen och ska bara njuta...
Just nu pågår inga tävlingar eller utmaningar.