Direktlänk till inlägg 26 februari 2010
Hann inte skriva i morse, och det här är vad som hände:
För en gångs skull, när jag gick och la mig igår, tänkte jag tanken: "Hmm, undrar om älsklingen - som slocknat redan halv tio igår - ställt klockan som vanligt". Men äsch, det är klart att han har - det har han ju jämt; måndag till fredag går hans mobillarm igång kvart i sex...
Jag somnade och sov gott fram till fyra, då jag vaknade till, vände på mig och somnade om. Vaknade till lite senare och kollade klockan som då plötsligt redan var sex! Ingen klocka som ringt alltså, så vilken tur att jag har den där inbyggda väckarklockan i mig! Upp och duscha, gjorde mig i ordning, och det var absolut ingen ko på isen.
Så förklarade maken, precis när jag skulle sätta mig och skriva ett inlägg, att hans kollega inte skulle komma till jobbet idag, eftersom han kände sig kass, och ingen annan av gubbarna skulle hit till Kungsbacka och jobba heller, så han hade ingen möjlighet att ta sig till dagens arbetsplats. "No problem, jag kör dig" sa jag, och när jag väl bestämt detta kände jag att jag lika gärna kunde köra direkt till jobbet därefter och sätta igång med dagens arbete.
Sagt och gjort, runt sju trampade jag in på jobbet, startade upp datorn, laddade kaffekannorna, tände mina kollegers lampor och gjorde arbetsplatsen extra välkomnande för alla goingar. Så var fredagen igång, maskineriet startades upp och hjulen rullade på - kickstart på dagen!
Efter jobbet hämtade jag upp maken som körde mig hem för att därefter åka på ett sista jobb för dagen. Han kom precis hem nu, och då stod jag här med maten puttrandes på spisen, sterainljusen tända & Stefan Anderssons "Skeppsråttan" flödande ur högtalarna. Nu ska vi fira fredag. Yippie! Tuff vecka, så välkommen fantastiska fredag! Sonen och två av hans kompisar är på väg hit från gymmet, vi blir fem till bords ikväll och jag mår så gott, så gott.
Just nu pågår inga tävlingar eller utmaningar.