Nu har Sångerskan, Atlas och jag kommit hem efter en tur till Tjolöholm där vi bland annat råkade ut för ett otäckt och dramatiskt möte med fyra lösgående leonberger-hundar på ett isigt och riktigt lurigt avsnitt av naturleden. En av de andra hundarna (en hane) gick till attack mot Atlas, som var kopplad, varpå Sångerskan och de andra hundarnas husse samt de båda kombattanterna själva fullkomligt rasade ned för det isiga och branta berget när bråket skulle stävjas.
Det såg ruskigt otäckt ut och jag blev så rädd när den där bjässen till hund utmanade såväl Sångerksan som Atlas och det fanns inget jag kunde göra för att hjälpa dem. Aldrig att jag hade ställt mig i vägen för en sådan stor hund och dessutom gick allt väldigt fort! Ingen kom dock till skada som tur var, men usch vad uppjagade vi blev.
Efter den urladdningen satte vi oss på ett berg och pustade ut, drack en kopp kaffe och tittade ut över havet. Det var åtminstone skönt och jag är trots allt glad för att vi gjorde den här utflykten...
Åsabo
7 mars 2011 15:58
Låter inte så trevligt, de där hundarna är rätt stora även i lugna lägen, så jag kan tänka mig att det var otäckt! Tur att allt gick bra:) Tack för igår!
Jessica
7 mars 2011 17:35
Jo du, de var JÄTTESTORA! Och tänk dig då en förbannad sådan och tre till bakom på en trång stig med en brant isbacke... Hu! Tack själv, hoppas snuttan är nöjd med sina presenter. :)
AMC
7 mars 2011 16:11
hmm, ja det gäller att ha koll på sina hundar.
tur att ingen kom till skada, men jag skulle råda Sångerskan att gå igenom Atlas ordentligt så han inte har ett sår, han har ju så mycket päls och då kan det vara svårt att se vid första blicken.
Vad fin bild du har tagit på Atlas.
Jessica
7 mars 2011 17:34
Tror att han är genomgången, kollad och oskadd. =)
(Tack så mycket.)
Mica
8 mars 2011 21:41
Usch det var ingen rolig läsning. Tycker att det är tråkigt när hundar inte är kopplade och de inte kommer på inkallning. Det är klart att det är skönt för hundarna att rastas utan koppel, men då måste ju ägaren ha full koll. Det var ju skönt att det gick bra. Kramar Mica
Jessica
9 mars 2011 07:01
Håller med dig. Och särskilt när det handlar om så här jättestora hundar... De måste ju komma till sina ägare vid vilket möte som helst, tycker jag.