Finaste Nisse var på besök hos oss igår

Igår hade vi en riktig "flänga runt överallt-dag". Det började med att vi åkte och tittade på en ny grill. Därefter lämnade sonen och jag av maken på vårdcentralen där han hade tid för ett läkarbesök. Medan han var där åkte sonen och jag till Karma och tog en fika (frukost för hans del). Efter det hämtade vi upp maken, åkte till Kullavik, där vi tittade på en cykel till mig som jag hittat på annons men inte ville ha när jag väl sett den. Priset var för högt i förhållande till hur den såg ut. :(

Tillbaka i Kungsbacka handlade vi mat (precis som ALLA andra kändes det som) och köpte även grillen. När maken varit iväg och fixat gasol samt varit på Klovstens återvinningsstation med den gamla grillen och skulle montera den nya verkade det som att det fattades en del. Tillbaks till affären alltså. Och när vi ändå var ute och åkte igen passade vi på att köpa lite blommor på Plantagen. Jag ville ha vita och röda växter till baksidan, eftersom rött är accentfärgen jag valt dit, men det var inte så lätt att hitta just röda blommor. Det fanns massor av lila, blå, rosa och förstås gula blommor - eftersom det är påsk - men till slut var jag dock nöjd och vi kunde styra kosan hemåt.

Maken fick monterat klart grillen, jag fixade sallad och mangorajasås, sonen, hans kompis och jag hjälptes åt att fixa en ugnsform med potatisklyftor, morots- och palsternackstavar vilka jag ugnsgrillade ungefär en halvtimma och SEN kunde vi slå oss ner, äta och njuta av det undersköna vårvädret på allvar. Grillpremiär, äntligen - yeah!

Så, nu  är mina grabbar hemma i tryggt förvar, välbehållna och nöjda. De har haft det riktigt bra och vädret har varit fantastiskt - rena sommarvärmen. Shorts har varit det som gällt under hela vistelsen och nu hoppas vi förstås att Sverige kan matcha Holland temperaturmässigt över påskhelgen. Igår kväll var det faktiskt sommarvarmt även här; då satt jag ute på framsidan i kvällssolen, njöt och läste en tidning. Mmm...

Åh, jädrar vad nära jag kom - snacka om att råstirra!

Kikar in så här på kvällskvisten. Eller ja, råstirrar in då, då... Hoppas du har det bra? Jag har suttit och varit spänd vid TV:n ikväll. Sveriges mästerkock avgjordes och jag var helt säker på att min favorit sen start, Jennie, skulle ta hem det. Men så blev det inte! Jag tyckte så synd om henne, som föll på målsnöret, men hon har ju åttio år kvar att laga mat, som domarna sa. Hon kommer att gå långt, det är jag övertygad om.

I natt kommer mina älsklingar hem från Holland. Jag ska hämta dem vid ettiden, då de beräknas vara hemma i Kungsbacka. Det ska bli skönt att få hem dem igen - det har varit väldigt tyst och tomt utan dem.

Snacka om att man är vanemänniska och att det tar ett tag att bryta sina vanor. Familjen har varit borta sen i fredags kväll, och visst, jag har sovit lite längre i helgen, men så fort det blev vardag var det ingen idé att ens försöka! Tjugo över sex igår, och tio över i morse, var jag ute och gick... Behöver inte makens väckarklocka för att komma upp; min inre klocka väcker mig och då är det lika bra att stiga upp, få saker och ting gjorda - det är sådan jag är!

Idag väntar ett möte klockan nio och sedan, om molnen spricker upp och släpper igenom lite solljus, ska jag ut med JM och fotografera för hemsidan. Hoppas, hoppas!

Har tittat på "Huset fullt av hundar" nu ikväll. Fjantigt av mig att sitta och glo på när en familj får välja ut sitt nya husdjur kan tyckas, men jag tycker verkligen väldigt mycket om hundar. (Om nu det lyckats undgå någon.)

Jag har haft förmånen att få ha en del hundar i mitt liv och jag längtar efter den dagen då vi eventuellt skaffar oss en ny. Jag har surfat runt och lånat lite bilder på nätet nu ikväll för att illustrera vilka sorters hundar jag/vi haft, och här ovan ser du dem.

Det började med Danilo, som kom till vår familj  när jag var sju år. Min bror och jag lovade dyrt och heligt att vi skulle gå ut med honom heeela tiden. Yeah right, det vet man ju hur det blir när en sjuåring och en fjortonåring lovar något sådant...  Tror att pappa drog det tyngsta lasset då det gällde honom. Danilo blev tyvärr påkörd och dog medan jag bodde i USA - tror det var 1988. Sorgligt, men han var ju ändå ganska gammal, vår lille charmknutte. 

Sen kom Snuffe och Agata till maken och mig. Snuffe var egentligen makens brors hund från början om inte jag minns fel. Världens snällaste, sötaste och raraste lille pudelkille. Men det var tufft för honom med barn av någon anledning, så när sonen skulle födas fattade vi beslutet att avliva Snuffe, då det inte gick att omplacera honom i någon annan familj. Vi försökte verkligen, men han bet dem han kom till, var orolig och ville inte alls bli bortlämnad...

Agata var en liten fröken som vi övertog efter en dam som min pappa kände. En riktig liten primadonna! Inte damen nu alltså, utan hunden! Åt pannkakor till frukost, kissade på tidningar och badrumsmattor när hon kom till oss. Hennes förra matte hade låtit henne göra så... Men pannkaksätandet tog jag fort ur henne! Hon fick lära sig äta hundmat, minsann!

När man skulle gå ut med henne och det var kallt fick man bära henne fram till gräsmattan, sätta ner henne så hon fick göra ifrån sig, och därefter skulle hon upp igen, den lilla frysfisen. Jag var hennes och hon var min, så enkelt var det! Ingen annan fick lägga beslag på mig - hon skulle aldrig låta en bebis ta min uppmärksamhet ifrån henne - så samtidigt som vi valde att låta Snuffe komma till hundhimlen lämnade vi bort Agata till en jättegullig dam i Hällingsjö, där hon fick det riktigt bra ända tills hon dog en naturlig död många år senare.

Så för några år sedan fick vi chansen att överta Polly, som var tänkt att vara en jakthund. Hon mådde inte alls bra, var skotträdd, skygg och knepig och skulle därför avlivas, men vi ville verkligen ge henne en chans till. Hon fick det tyvärr inte alls särskilt bra hemma hos oss heller, trots all kärlek och omtanke vi skänkte henne. Hon låg i sin bur mest hela tiden, man fick koppla henne inne i den och truga henne för att hon skulle gå med ut och gå. Och när hon väl var ute smet hon hela tiden. Det var så synd om henne och efter en kort tid fick hennes förre ägare ta bort henne.

Efter det har det inte blivit någon mer hund i vår familj, men jag kan längta oerhört mycket efter en ibland. Om det blir av någon gång har jag bestämt mig för att vi ska ta en valp, som inte är en "problemhund" utan frisk, kry och vår att dana från början. Men det ska finnas tid för att skaffa en hund, så det lär nog dröja.

Redigerad bild

Usch, det har blåst för kallt för att sitta och sola än så länge idag! Istället har jag suttit och lekt lite i Camera Raw för första gången i hela mitt liv. Originalbilden var tråkig tyckte jag, men jag gillar resultatet. Vad tycker du, bättre eller sämre? Självklart beror det på vilken effekt man vill ha, men jag blev faktiskt ganska nöjd så här.

Originalbild

Igår tog jag mig till Kungsbackaskogen, gick en morgonpromenad där och med på turen hade jag kameran. Bissmarkstenen förstår jag, då den är rest till minne av mannen som skänkte skogen, men det som verkligen förbryllar mig är trappan som står mitt i skogen. Undrar så vad den gör där...?

Vackra påskliljor växer i en slänt vid Tingberget och där träffade jag även på en fluga som satt och gottade sig i solen. Och i skogen fann jag små söta vitsippor som jag förevigade...

Det var morgonen igår det, och jag är så glad att jag var ute en sväng, för sen satt jag hemma hos mor från klockan ett till klockan nio! Markiser som hon beställt skulle nämligen monteras och hon ville att jag skulle vara med då.

Det tog sin lilla tid, och när det sista skulle göras stötte han på patrull och måste därför återkomma i eftermiddag. Det betyder att jag också ska dit senare idag.

Så nu har jag varit ute på en morgonpromenad, vikt tvätt, bäddat, vattnat blommorna, ätit frukost & druckit kaffe. Ska inte missa att sitta ute en stund solen innan jag åker till mamma, tänkte jag, utan när det blir varmt nog för att sitta på baksidan är jag redo!