Nu tänkte jag förklara begreppet "Stadspromenaden", ett ord som jag ofta använder. Inte ens alla som bor här i Kungsbacka vet vad det är, men så här ligger det till: det är en uppmärkt promenadslinga i centrala Kungsbacka, vilken jag traskar rakt på, när jag går upp på stora vägen vid vårt område.

Sträckningen är totalt 8,5 km om man går både södra och norra slingan. Den röda slingan, norra, som jag brukar gå är 5 km och den blå slingan, södra, är alltså 3,5 km. Det sitter sådana här små skyltar lite här och var, så att man lätt ska hitta, men i själva innerstaden tog det ett litet tag innan jag fattade den lilla knorren in på torget. Vill du se hur promenaden sträcker sig kan du gå in på Kungsbacka kommuns hemsida och klicka på pdf-filen. 

Jag har ett par olika egna varianter på den här eftersom det kan bli lite trist att alltid gå samma väg. Och eftersom jag har Runkeeper i telefonen mäter appen hur mycket jag går, så för den sakens skull behöver jag inte heller hålla mig till den uppmätta sträckan. Ibland går jag längre, ibland kortare. På morgonen går jag bara c:a 4 km och då ser det ut så här på min Runkeepersida:

Idag gick jag en halvlång variant och eftersom kameran var med var jag ute i över en timma. Inget vidare tempo, men det var i alla fall skönt att komma ut en stund i friska luften.

Smög mig bland annat på en duva som satt och kurade i ett träd samt tjuvkikade på ett pågående skatkalas borta vid Kungsmässan. Undrar just vad de festade loss på. Jag ska inte säga vad jag tycker att det ser ut som, men jag kan ju meddela att jag är glad att jag inte fått någon inbjudan till den festen! Yuck!

P.S Var det förresten någon som märkte att en "buslogga" nästlat sig in i en utav illustrationerna till det här inlägget?  Visserligen är det folkfest i stan när varvet går av stapeln, men garvet, njae så heter det ju förstås inte. ;o)

I fredags kväll hade vi glädjen att få sällskap av sonen och en av hans kompisar till middagen. När vi stod mitt grönsakshackandet kom maken på att han glömt köpa sallad, så vi ringde kompisen - som nyss fått körkort, och var på väg i bilen hem till oss. Vi bad honom stanna till och köpa med sig ett salladshuvud.

Han langade stolt upp det här vitkålshuvudet på köksbordet och sen gick ungdomarna i väg till kiosken för att köpa en flaska Coca Cola. När de kom tillbaka frågade jag honom vad han egentligen köpt och han var helt säker på att det var sallad. Näpp, men fasen, vi testade att strimla vitkålen fint och dukade fram den på bordet. Det funkade, men blev ju inte riktigt som vi tänkt oss. Nu till det fina i kråksången; idag ska vi fixa till hemmagjord pizza och vad passar väl bättre än att svänga ihop en pizzasallad med - just det - vitkål som huvudingrediens?! Så tack, käre sonkompis för ditt misstag, nu slipper jag åka och handla idag.

Strax efter åtta hängde jag kameran över axeln, satte igång RunKeeper (appen som håller koll på antal avverkade kilometer) satte igång "Svartvintern" på Storytel, pluggade hörlurarna i öronen och tog en promenad under vilken jag även passade på att fotografera en del. Vädret var hyfsat, temperaturen behaglig och dofterna i naturen magnifika. Över golfbanan visade sig ett dramatiskt ljus.

Jag hade tur att få lite bilder då solen stundtals letade sig igenom molnen även på andra platser längs rundan och dem ska jag redigera nu. Det har börjat blåsa upp, molnen har ökat i antal och jag är glad att jag lyckades fånga ljuset innan gråvädret drog in! :) Nu blir det strax en kopp kaffe, lite skön musik, yankee candle-doft och en filt över benen, så ska det nog bli en riktigt dräglig fortsättning på den här dagen.

Resten av familjen är borta på ett blåsigt Hamravallen där det är match på gång... Maken ville att jag skulle komma bort och fota lite, men det känns inte det minsta lockande just nu. Jag vill hellre sitta här inne i värmen och ha det gott. 

Ja, så här ser den ut, datorn som jag lånar denna vecka. Man ska inte göra så - låna något som är tusen gånger bättre än det man själv har, för då vill man ju bara HA! Och det vill jag nu. Ha! En Mac Book Pro eller varför inte en Mac Book Air?! Men egentligen behöver vi i första hand en ny bärbar PC. Detta i huvudsdak för att jag ska komma åt webbläsaren Internet Explorer, som jag måste ha när jag jobbar med Marks & JM:s hemsida. Internet Explorer görs nämligen inte längre annat än i Windows-versioner. Ett annat alternativ är ju att lägga in Windows på Mac:en, det är inte omöjligt, då skulle man kunna köra IE på Mac:en men då har man också alla problem med virus att ta hänsyn till... Suck!

Nå, nu har maken fått upp ögonen för det här med fotografering också, och han är sugen på att skaffa sig en digital systemkamera. Han kikar på Nikon förstås, eftersom han då kan dra nytta av de tillbehör jag redan skaffat, vilket ju är väldigt smart. Just nu har Siba ett par olika varianter till bra priser och det är Nikon D3100 för 4995 kr samt D5100 för 6995 kr. Själv är jag fortfarande inne på att skaffa tillbehör och då i första hand en extern blixt samt ett makroobjektiv. Mycket som står på önskelistan just nu, men vi får väl se var vi landar, och när.

Jag ser det ju egentligen som att det är jag som ska skaffa ett nytt kamerahus, att köpa tillbehör till och att maken ärver D60:n, men jag är inte riktigt säker på att han är inne på samma linje... ;o)

Tog en cykeltur genom stan förut, bort till Inlag, där det spelas handboll utomhus på gräs hela helgen. Aranäs Open, som jag visade i ett tidigare inlägg, är det som går av stapeln denna helg. Här ser ni en bild från en av Messis lillhusses matcher, en match som Aranäs vann med överlägsna 25-6 eller något liknande! Jätte-bra jobbat, killar! Jag åker säkert bort i morgon igen, då det blir slutspel. Hans syster ska också spela några matcher, så då kan jag ju titta på henne dessutom. Kul! 

Vi har själva varit med på flera omgångar av Aranäs Open under åren då sonen spelade handboll och det är ett mycket trevligt arrangemang. Många gånger, när den här utomhuscupen hållits, har det varit uruselt väder, och jag minns hur vi har stått som blöta hundar vid leriga planer, tittat och hejat på, klafsat runt i sörja och hanterat blöta, skitiga matchkläder och skor på kvällen. Visserligen värt det men idag var det det fina vädret som fick mig att åka dit - annars hade jag definitivt inte gjort det!

Det blommar utanför kontorsfönstret. Sämre utsikt kan man ju ha...

Medan maken är ute och gräver en grop åt andra - det ska bli pool hemma hos Messi och hans familj :) - sitter jag här och ägnar tankarna åt vad jag ska göra med denna dag. Då börjar plötsligt datorn flippa ur på allvar! Så här såg den ut typ, svart/vit randig skärm och för övrigt var den helt död!

Livrädd blev jag självklart och jag såg för min inre syn mig själv sitta vid bibliotekets lånedator och blogga! Det hade ju inte gått an! Nej, kära dator - fjäsk, fjäsk - jag sa pay it forward i förra inlägget inte pay back, men du passade förstås på att ge igen för alla gånger jag kallat dig dumma saker. Inte bra, men ok, nu är vi kvitt. Så snälla söta fungera åtminstone tills din "stora lillebror" kommit hem från datordoktorn, jag ber dig!  

Nå, om nu Campings profetia stämmer är det ju mycket man skulle vilja hinna med innan det smäller, så att säga. Det händer faktiskt en del här i krokarna idag så det finns mycket man kan ge sig ut för att fotografera om man skulle vilja till exempel. (Men vem ska då se mina bilder?!)

Precis när jag fått igång datorn här igen, och oroade mig för nästa gång som den kanske flippar ur och jag skrivit klart föregående stycke i detta inlägg knackade det lite försynt på dörren. Det var ett par vänner till oss som kom för att säga hej då. De åker till Turkiet idag, på en liten semestertripp. Snälla, söta väninnan erbjöd mig då att låna hennes dator när de är borta! Pay it forward har börjat! Jag ska verkligen ta erbjudandet på allvar och tassa in hos dem och hämta hennes bärbara! Toppen! Puss, om du läser det här på din semester, du är underbar!

God morgon! Vaknade tidigt, runt sex, och hade en briljant tanke i huvudet. Det var längesen jag tänkte på det här, men nu tycker jag att det har blivit dags igen; jag ska köra en "pay it forward-runda" - häng på du också!

Vad är då pay it forward? Jo, Haley Joel Osment, ni vet killen med repliken "I can see dead people" i filmen "Sjätte sinnet", som för övrig är en av mina absoluta favoritfilmer, har även medverkat i en film som heter just "Pay it forward". Pay it forward-idén går ut på det här: någon gör dig en tjänst, någonting stort, någonting som du inte kan göra själv, och istället för att återgälda denne skickar du vidare till tre personer. Och nästa dag skickar var och en av dem du hjälpt vidare till tre till. Dan därpå skickar var och en av dessa 27 till ännu tre. Och om alla, varje dag, i sin tur skickar vidare till ”sina” tre är man på två veckor uppe i 4.782.969 personer! Så många glada och hjälpta människor vi får då.

Nu är det ju så gott som omöjligt att få alla att hänga med på det här och det kan vara svårt att uträtta stordåd, men man kan göra det i det lilla, för sin egen skull, som en kul grej, för att känna sig lite extra nöjd med sig själv, och saken är att du inte ska förvänta dig något tillbaka och du ska heller inte berätta för någon att du gjort det! Det här är min egen lilla twist på idén... Du gör helt enkelt en god gärning för tre personer, känner dig glad för att du hjälpt eller gjort något för någon men du ska inte berätta för världen om det. Du gör ju inte det här för att andra ska tycka att du är bra, för att du ska få cred, utan för att andra ska må bra, bli glada eller hjälpta. Det, i sig, är din belöning!

Blandar man sedan ändå in tanken om "what goes around comes around", kanske man får tillbaks oväntad hjälp någon gång när man själv behöver det, men då inte nödvändigtvis från någon du själv gjort något för! Det är ju heller inte det som är huvudsyftet med min lek. Du ska göra något för någon annan utan att vänta dig att få en guldstjärna i himlen. Låter det som en bra idé? I så fall kör vi tycker jag!

Här är ett par exempel på vad man kan göra som jag kommit på själv: köp en trisslott, gå med den till en matbutik, säg till kassabiträdet att ge nästa person som köper till exempel bullar, någon som är blond, tredje kunden från och med nu, eller vad du nu hittar på som kriterie för att personen ska få din "hjälp", lotten. Vad kassabiträdet säger till din utvalda mottagare är upp till henne eller honom. Är kassabiträdet oärligt kanske din tänkta mottagare aldrig får sin överraskning, men det må vara hänt...

En annan grej som man kan göra är att gå till ett fik, betala för en stor latte och säga till personalen att nästa person som beställer det får "din" latte. Man kan även hjälpa någon man känner med att klippa gräset, ge GT-försäljaren en femtiolapp i dricks eller ja, vad som helst. Du kan säkert hitta på massa andra bra grejer att göra för dina tre personer. Mitt bankkontonummer är t ex 1234 567-890-123! Nej, jag skojar förstås! ;o) Lycka till och ha det så skoj! :)

I gårdagens "Så ska det låta fick "without love, where would you be now"-låten mig att tänka på den här gamla sköna låten:

Vi kan nu tillsammans få folk att kanske tänka just : "why did you do it", fast på ett positivt sätt! =) Ha en skön lördag!