De senaste dagarna har jag funderat ganska mycket över hur jag är som person. Människor får väldigt fort en uppfattning om hur man är (eller åtminstone hur de tror att man är) och de flesta som träffat mig kan nog hålla med om att jag är antingen på eller av, svart eller vit, det är allt eller inget som gäller; jag kör antingen till 100 procent eller inte alls. Mest är jag dock på...

Gör jag något går jag in för det totalt och fullständigt, inga halvmessyrer här inte! Undrar hur och varför man blir sån. En del är ju nöjda med att lalla runt på halvfart och bara glida med - hur blev de såna? Hur kan man komma dit därifrån där jag är? Dags att tänka på det så här i Diklofenakdimmornas rus - vilket egentligen är helt obefintligt, men det lät lite kul... ;o)

 

Ann

24 februari 2012 18:27

Hej!vad synd med din axel men det är nog smart att lyda doktorn och äta lite medicin under en längre tid så att det blir bra. Det du skriver om att vara svart eller vit känner jag mycket väl igen. Jag är också sådan för det mesta. 100 % eller inget. Antingen tränar jag varje dag och äter nyttigt eller så tränar jag inget och äter onyttigt. Tänkta att man vid 49 års ålder skulle lära sig ordet LAGOM men det handlar nog om hur man är som person. Önskar dig en mysig helg. /ann

Jessica

25 februari 2012 06:11

Tack för rådet, Ann.
Du och jag passar helt enkelt inte in i landet Mellanmjölk?
:O)

Trevlig helg till dig också.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, du ser rätt, det står Skapica.se i min nya header. Och bilden repeteras i det här inlägget. Men lugn, det är som det ska vara. Sidan har inte blivit kapad och/eller saboterad. Jag har pratat om det här ett tag, och nu börjar jag så smått fl...

Det finns mycket vackert att se även den här årstiden om man bara tittar. Åkte förbi NK på Östra Hamngatan igår kväll och där hade de så fin julbelysning. Som kransar av ljus runt NK-loggorna på fasaden. På Kungsgatan syntes kungakronor med båd...

Äntligen onsdag - en härlig dag! NyVana i småregn igår - tre personer var vi som traskade iväg, trotsandes mörkret och kylan. Det är skönt att trampa fram där i urret och framför allt är det skönt när man är hemma igen. Då är man värd en klapp på axe...

Igår efter jobbet var jag så trött, så trött. Jag skulle åka och träna men hade ingen ork alls i kroppen. Med ett tryck över pannan, frusen och halvkymig, kröp jag till kojs redan vid åttatiden. Skulle läsa men somnade. Jag var vis som en gamma...