Direktlänk till inlägg 22 september 2012
Idag var det då dags för iFormloppet. Jag var laddad, jag var taggad och faktiskt lite nervös. Hur skulle det gå? Maken körde in till Slottsskogen, fotograferade och stod och frös medan vi tog oss runt. Puss för ditt stöd darling!
Jag hade tjatat på Bejan hela veckan om att vi inte fick glömma säkerhetsnålarna som vi skulle fästa nummerlappen på tröjan med och det gjorde vi inte heller... Men alldeles precis innan Zumbauppvärmningen bestämde jag mig för att ta på mig den rosa iFormtröjan utanpå min svarta tröja, så jag plockade av nummerlappen och la den med säkerhetsnålarna ovanpå på en bänk medan jag plussade på min outfit.
Tror du fasen inte att i nästa ögonblick var de borta?! Bejan, maken och jag kröp omkring på marken, letade och krafsade runt i gräset under bänken och till slut, när jag nästan var i upplösningstillstånd (jag ville ju inte springa med lapphelvetet i handen hela vägen!) hittade jag dem väldigt långt ifrån där jag lagt dem och kunde plocka upp dem och låta dem göra sitt jobb. En rejäl vindpust måste ha kastat iväg dem utan att jag sett det. Huja...!
Så började vi värma upp, och jag stod en bit bak i den rörliga massan på gräset framför scenen och så plötsligt kom jag på att jag ju skulle befinna mig i startfållan och sköta min uppvärmning där - inte ute på gräset bland dem som hade senare starter. Min start skulle nämligen gå först. Fick så stressat fram till startfållan och stod där och fipplade med telefonen strax innan start. Runtasticappen och den peppande musiken på Spotify skulle köras igång. När starten gick tryckte jag igång träningsappen men musiken fick jag ingen ordning på alls.
Jag hade telefonen i en hållare på armen och skulle sköta musiken från headsetet, men det gick sådär kan jag säga. Fick på något sätt velat av mig hållaren medan jag sprang, men hur jag än försökte fick jag det inte att fungera. Så jag fick ta mig igenom hela sträckan till ljudet av mitt eget flås! Så tråkigt!
Dessutom strejkade Julia, röstcoachen i träningsappen, som brukar rapportera till mig efter varje avverkad kilometer. Hon tvärteg alltså hela vägen, och innan jag fattade det tog det en stund. Först tänkte jag att jag hade haft rätt angående mina farhågor, att en kilometer i Slottsskogen var mycket längre än en här hemma, men till slut förstod jag att det var något vajsing med appen och när målet uppenbarade sig 31,14 minuter senare var jag en nöjd löpare som hamnade på 392:a plats bland de 920 som deltog i min klass! Det tycker jag var ett helt okej resultat och jag är ganska stolt över mig själv faktiskt.
Väl i mål tog vi en stående fika och det var nog den godaste kopp kaffe jag någonsin druckit! Vid det laget hade jag nämligen börjat frysa rejält och kaffets värmande droppar gjorde gott i strupen kan jag lova.
Fortfarande frusen vid hemkomsten kröp jag ner i ett superlöddrigt bad och bläddrade i MåBra. Ah, en bra dag som jag fortsatte slappandes - because I'm worth it!
Och så här snygga är vi egentligen - Bejan och jag! ;o) Tack MO för fotot!
Just nu pågår inga tävlingar eller utmaningar.