Småspringandes tog jag mig mot Vasaplatsen igår kväll efter skrivarkursen. I en lång, mörk, svart nedförsbacke dök det plötsligt upp en tjej bakom mig som frågade om jag ville gå under hennes paraply. Jag blev förvånad och fattade inte vem det var och tackade därför artigt nej till erbjudandet med orden "Tack snälla, men nej det behövs inte alls, jag har ju kapuschong". Tänkte för mig själv att det där var väldigt märkligt, att hon var en knasig men tydligen väldigt snäll tjej, och stressade vidare.

När jag ställt mig på spårvagnshållplatsen såg jag att det ju var den nya tjejen från kursen som erbjudit mig paraplyskydd och ingen knasboll. Men jag sa aldrig till henne att jag inte fattat att det var hon...

Sprang sedan som en tok från spårvagnshållplatsen vid centralen för att hinna med tåget hem och förbannade att den där jädra Kungsbackapendeln alltid måste avgå från spåren längst bort. Det är ju inte första gången man springer för att hinna med den, liksom... Men det gick bra, och det är jag väldigt tacksam för. Hade ingen som helst lust att dra runt i ett regnigt och kvällsstängt Göteborg.

Nu torsdag och nya spännande utmaningar väntar...

 

AnetteJ

4 oktober 2012 07:52

hihi , som det kan bli ;0)

http://www.mammajersmyr.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, du ser rätt, det står Skapica.se i min nya header. Och bilden repeteras i det här inlägget. Men lugn, det är som det ska vara. Sidan har inte blivit kapad och/eller saboterad. Jag har pratat om det här ett tag, och nu börjar jag så smått fl...

Det finns mycket vackert att se även den här årstiden om man bara tittar. Åkte förbi NK på Östra Hamngatan igår kväll och där hade de så fin julbelysning. Som kransar av ljus runt NK-loggorna på fasaden. På Kungsgatan syntes kungakronor med båd...

Äntligen onsdag - en härlig dag! NyVana i småregn igår - tre personer var vi som traskade iväg, trotsandes mörkret och kylan. Det är skönt att trampa fram där i urret och framför allt är det skönt när man är hemma igen. Då är man värd en klapp på axe...

Igår efter jobbet var jag så trött, så trött. Jag skulle åka och träna men hade ingen ork alls i kroppen. Med ett tryck över pannan, frusen och halvkymig, kröp jag till kojs redan vid åttatiden. Skulle läsa men somnade. Jag var vis som en gamma...