Äntligen torsdag!
Lite sliten efter ännu en sen kväll i Göteborg. Men skrivkursen är fantastiskt trevlig och jag vill inte vara utan mina onsdagskvällar i stan. Bara två gånger kvar nu, tyvärr...

Det där uttrycket är väl aldrig så aktuellt som en regnig och grå novemberdag? Dagen är hur kort som helst och det gäller att suga i sig varje uns av ljus man kan. Bra då att några av mina kolleger och jag går ut på en liten lunchpromenad så gott som varje dag och tankar ljus, för det hinner man inte med annars i dessa tider.

Igår var det NyVana men det var ingen större uppslutning; bara Fru M och jag. Och det var väldigt nära att det inte ens blev vi. Hon ringde mig först och frågade om jag verkligen skulle ge mig ut i skitvädret och jag svarade så kaxigt att "visst, det är bara att dra på sig lite regnkläder".

Någon timma senare ringde jag henne och sa: "Jag är inte alls sugen på det här, är du på väg, eller?". När hon svarade att hon bara skulle ta på sig en sko till och sen var hon på språng insåg jag att det verkligen bara var till att hoppa i det där regnstället och ge sig ut...

Och vad glad jag är att jag gjorde det! Vi hade det riktigt mysigt där på vår lilla runda. En härlig pratpromenad i duggregn. Tack fru M, för att du drog ut mig! Det är ju precis det här NyVana handlar om - att någon ska motivera någon annan att gå ut och röra på sig, även om denna är osugen för tillfället.

Jag bokade av indoor walking-passet igår, snörade istället på mig joggingskorna och gav mig ut direkt när jag kom hem från jobbet. Då var det fortfarande ljust och först mot slutet av turen började det mörkna. Det blev den vanliga rundan på knappt sju kilometer och det var så skönt att komma ut! Jag behövde avreagera mig...

För igår kom nämligen den hemska mobilräkningen som vi vetat var på gång. Sonens telefon blev stulen här för ett tag sedan och när vi ringde för att spärra den hade någon redan hunnit ringa till Marocko för fem och ett halvt tusen kronor. "God jul själv, jävla tjuv" tänkte jag när jag såg beloppet, svart på vitt. 

Och nu när vi vill att telefonbolaget lägger upp en avbetalningsplan åt sonen, tillkommer 12% ränta, 150 kr i uppläggningsavgift och 50 kr aviavgift per inbetalning. Det är helt sanslöst! Jag är arg, ledsen och besviken och jag hatar oärliga och tjuvaktiga människor! Hoppas du som är ansvarig för Marockosamtalen drabbas av böldpest, får elefantöron, tappar allt hår och ruttnar ensam i helvetet! Då kanske du lär dig att man ska ge sjutton i andras saker!

Japp, helgen har varit bra och jag har hunnit med ungefär det jag föresatt mig. Personporträttet till skrivkursen skrev jag klart igår efter att vi grejat färdigt i "tomrummet" och reaktionen från den det handlar om lät inte vänta på sig... Hon verkade nöjd, för några timmar efter att jag mejlat ut texten till alla kurskamrater skrev hon i ett mejl tillbaka till mig igår kväll: "Denna text om mej ska jag låta min familj och mina vänner läsa". Fint betyg, tycker jag.

Nu är det måndag morgon och efter en dag på jobbet idag blir det en sväng till Friskis där jag bokat in mig på ett indoor walking-pass. Det är skönt att vara igång med inomhusträningen igen på ett sätt, men jag kan sakna ihjäl mig efter mina joggingturer i skogen. Det är dock alldeles för mörkt, blött och sörjigt för att jag ska ge mig ut där just nu, men jag längtar verkligen efter det.

Söndag, regnrusk, fars dagsfirande, ett personporträtt att skriva och en extratur till IKEA står på dagens agenda. Vi har kommit en bra bit på väg när det gäller gäst-/fotorummet. Fattas bara en matta och en taklampa sen är gästrumsdelen klar... Och vid tillfälle ska väggarna målas eller tapetseras om och jag ska ordna lite studioljus, sen är jag nöjd.

Jag hade sett ut en lampa på IKEA igår och började rota efter den i kassarna när vi kommit hem, men antagligen har jag inte lagt ner den i vagnen överhuvudtaget eller också har någon plockat upp den ur vagnen, för med hem var den inte. Frustrerande!

Leende tar jag mig an den här lyxigt lediga lördagen. Har ätit frukost och sitter nu och väntar på att klockan ska bli spinningdags. Det ska bli skönt att komma iväg och träna direkt så här på morgonen.

Sen vill jag fota - det riktigt kliar i fingrarna - och när det är så här grått och trist ute som det är får man ju hitta på något att fota inne, och då får man passa på när det är lite dagsljus. Är inne på att skaffa mig en liten studio, men vi får väl se vad vi får plats med i "tomma rummet" när vi är klara med inredningen där.

Tanken är ju ett kombinerat gäst- och fotorum och idag blir det därför en sväng till möbelvaruhusen. Halkade in på KungsbackaBo igår och där hade de faktiskt en schysst bäddsoffa som vi kan få med oss hem på direkten om vi bestämmer oss för den... Problemet med den är att den är grå - i mitt huvud är bäddsoffan jag tänkt in i rummet vit, eller åtminstone cremefärgad, så vi får se vad det blir till slut.

Fredag, fredag, fredag... Det är som att vakna till vilken morgon som helst, egentligen, när väckningslarmet går igång. Men sedan, när man kommit till sans - fattar vem man är, var man är, när det är och hur det är - smyger sig vissheten om att det är sista dagen den här veckan som larmet ska väcka en sådär okristligt tidigt och en sprittande glädje sprider sig i hela kroppen. Den känslan är helt fantastisk och även om jag brukar sjunga i duschen på morgonen i vanliga fall sjunger jag lite högre, lite längre och lite gladare när det är fredag.

Glad åt lite? Ja, det skulle jag nog vilja säga passar in på mig. Jag är glad åt mycket, fast ändå lite...

Visst tycker jag att det skulle vara fantastiskt roligt att vinna fem miljoner på Lotto men hittar jag en hundring i en ficka på en jacka som jag hängt in i garderoben känns det som rena vinstlotten - värt att fira. "Köp dig något fint idag", kan jag tänka då, "det är du värd". Och då är hundralappen (förmodligen) redan min, och gav troligen inte samma lyckokänsla sist jag såg den, men just då är den guld värd och en bonus som jag mycket väl kan unna mig något för.

Det finns väldigt många andra, små saker jag är glad åt också. Jag kan till exempel bli lycklig över doften av en kopp kaffe, när jag är riktigt sugen på kaffe. "Vilken tur att jag har råd att köpa kaffe, det finns det säkert någon som inte har", kan jag resonera.

En ruggig höstkväll kan jag tända massa ljus här hemma och även om vi inte bor i ett slott har vi det ganska fint här hemma hos oss och jag är glad åt alla saker vi har och att vi har tak över huvudet varje natt.

Ibland tycker jag att det är skittråkigt att tömma diskmaskinen eller hänga tvätt, men då vänder jag mina tankar och tänker: Vilken TUR jag har som HAR en diskmaskin/tvättmaskin! Det finns det säkert de som inte har. Och vilken tur att jag har allt det här porslinet och alla de här kläderna som ska tvättas. Då går det genast mycket lättare. Har du också mycket att vara glad åt? Hoppas det.