Körde ett härligt spin puls-pass ikväll. 21,7 km på 49:54 minuter. Jodå, de nya fina spincyklarna berättar både hur långt och hur länge man "cyklat". Och så har man tack vare pulsbandet runt kroppen koll på hur hög puls man har samt hur många procent av sin kapacitet man använder vid olika ansträngningsgrad. Jag är nöjd. Med passet, med mig själv och med dagen som helhet. Nu är den dock slut, det har blivit kväll och jag ska krypa till sängs och fortsätta bläddra i senaste numret av MåBra - jag kommer inte så långt varje kväll innan kroppen vill sova. =)

Idag blir det en stor dos bilder på mig, jag vet. Fast jag lovat att inte bombardera er med egobilder bara för att jag köpt mig en fjärrkontroll till kameran och fast ingen har bett om att få se mer bilder på mig...

Så här käck såg jag ut och kände mig för ett par timmar sen. Jag känner mig förvisso lika pigg och käck nu - enda skillnaden är att jag är betydligt svettigare!

En viktig skillnad till är förstås att jag känner mig väldigt nöjd med att ha kört första steppasset på evigheter! Roligt var det. Men lite svårt att hänga med i alla svängar. Fast det är ju precis så ett steppass ska vara. Är det för lätt första gången - så att man hänger med på alla ben och armar direkt - blir det ju ingen utmaning och man tröttnar fort.

Nu blir det dusch och sen något att äta innan det är dags att varva ner för kvällen. Ha en skön tisdagkväll, kära läsare!  

Här, under Tölö tvärled, brukar jag och mina arbetskamrater promenera på lunchen. (Här går man också när man går stadspromenaden.) Det gick inget vidare med det idag som synes, men när jag cyklade förbi ikväll, på väg till och från Friskis, såg det faktiskt lite bättre ut och det hade runnit undan mer vatten. Inte konstigt att regnmängderna igår kändes onormala för det var de ju uppenbarligen!

Ikväll har jag kört ett indoor walking-pass. Ahhh... Svettigt som bara den och riktigt bra musik! Det känns makalöst skönt att vara igång med träningen igen! Men axeln är som den är. Jag börjar bli riktigt trött på den nu faktiskt. Komma här och trilskas så, när jag vill må som allra bäst, känna mig som starkast och friskast. Ganska smolkigt i den bägaren är det just nu kan jag säga.

Någon sandstrand blir det nog inte att vi besöker idag. Det vilar ett ganska tjockt, grått molntäcke över vår lilla stad idag. Får väl se om solen orkar ta sig igenom senare, men som det verkar just nu ser det ganska mörkt ut.   

Det enda jag har bestämt hittills idag är att jag ska på ett Dans Fuego-pass på Friskis klockan elva. Det ska bli kul! För övrigt har jag inga planer än, så det spelar ju egentligen ingen roll vad det är för väder... 

...ska jag inte ägna mig åt idag, men väl något annat jag inte så ofta gör. Ikväll blir det nämligen danspass på Friskis och det ska bli kul. Jag är ingen dansare direkt, det har jag säkert skrivit förut, men jag gillar att röra på mig till musik och när jag väl kör såna här pass tycker jag att det är väldigt roligt. Så det ser jag fram emot denna morgon; men först en trevlig dag på jobbet, förstås...

Ikväll var jag sugen på att träna något, men visste inte vad. Maken föreslog då att vi skulle ge oss ut på promenad. Bra förslag sa jag, och bestämde att vi skulle ta oss upp till Kungsbackaskogen.

Sagt och gjort. Vi börjar traska på - maken drar upp tempot och agerar hare - men jag BLIR ju så andfådd när jag går så där fort. Fattar inte varför! Det är som att jag inte får ner luften tillräckligt långt ner i lungorna. Den som råkar höra mig när jag är ute och går i den takten skulle aldrig kunna tro att jag tränat i så många år, eller att jag ens skulle KLARA AV en timmes spinning eller jympa. Så illa flåsar jag. Verkligen!

Men plötsligt så händer det; jag testar att jogga lätt, lätt, och tro't eller ej, men det funkade MYCKET bättre! Det blev på något sätt så att jag gjorde en inandning i två steg och en utandning i två steg, och då blev jag inte alls lika trött! Det trodde jag aldrig om mig själv, men en kilometer ungefär joggade jag lätt, medan maken stavade på bakom. Han har c:a 20 cm längre steglängd än jag, så han kunde ta ut sig lite mer, när jag väl "joggade". Det där får vi allt ta och prova igen! =)

De lata dagarna på stranden är över för min del, åtminstone för denna gång; idag tar jag cykeln till jobbet och vardagen drar igång igen. Inte för att det är strandväder ute just nu ändå, men i alla fall. Kanske det blir fint väder till helgen - då ska jag minsann passa på att ge mig ut till havet!

Jag har kommit igång med träningen ganska bra på sistone faktiskt, och senast igår kväll var makens systerdotter och jag på ett basjympapass ihop. Hon, AMC, Extra och hennes dotter verkar vara på när det gäller att köra hårt i höst och vinter, så nu får jag verkligen sällskap på passen om jag vill. =) Fyra pass på Friskis blev det förra veckan, ett indoor walking, två spinningpass och ett jympapass. Utöver det blev det ett par power walks och lite cykling.

Måste bara komma på nåt sätt att bli av med problemen jag har med min högra axel. Jag har ont hela tiden, förutom när jag är uppvärmd och håller på med någon form av träning. Jag har känt av axeln en längre tid och trodde väl att det kanske hade att göra med den intensiva perioden vid datorn på det nya jobbet i våras. Men under semestern och vilan har jag inte blivit ett dugg bättre, snarare sämre! Skit är det, när kroppen inte beter sig som man vill! :(