Igår skickades det många meddelanden mellan Kungsbacka och franska alperna. Vi fick veta lite mer om hur sonen har det där nere. Bra verkar det som, och de på hotellet verkar mer än nöjda med honom. Det värmer alltid en moders hjärta lite extra, när någon annan också tycker om hennes barn. :o) Då vill man gärna tro att man liksom hjälpt till och gjort ett bra jobb, när man varit med och format honom.

Ett erbjudande har hur som helst dykt upp i de franska alperna! Kökschefens chef har frågat sonen om han vill jobba för honom på Korsika eller Kreta i sommar! Det tycker jag låter huuur bra som helst! Sonen har pratat om att efter studenten sätta sig på Landvetter, kliva ombord på ett plan och åka dit det för honom, söka jobb där och skaffa sig erfarenheter för livet. Det här är ju världens chans! Hoppas han tar den!

Och jag skulle gärna åka till Korsika eller Kreta och hälsa på honom på semestern, det ska jag inte sticka under stol med! :O) Fru M, ska du med, eller?!

De senaste dagarna har jag funderat ganska mycket över hur jag är som person. Människor får väldigt fort en uppfattning om hur man är (eller åtminstone hur de tror att man är) och de flesta som träffat mig kan nog hålla med om att jag är antingen på eller av, svart eller vit, det är allt eller inget som gäller; jag kör antingen till 100 procent eller inte alls. Mest är jag dock på...

Gör jag något går jag in för det totalt och fullständigt, inga halvmessyrer här inte! Undrar hur och varför man blir sån. En del är ju nöjda med att lalla runt på halvfart och bara glida med - hur blev de såna? Hur kan man komma dit därifrån där jag är? Dags att tänka på det så här i Diklofenakdimmornas rus - vilket egentligen är helt obefintligt, men det lät lite kul... ;o)

Nej, någon spinning blev det tyvärr inte för min del igår. Än en gång ordineras jag av läkare till att vila från träning, fast jag egentligen vill köra! Frustrerande! Promenader är det enda jag ska ägna mig åt några veckor till, men sedan hoppas jag bannemej vara okej igen!

En, vid det här laget, gammal inflammation är det hur som helst förmodligen som jag dras med i min axel, så nu blir det till att äta antiinflammatoriskt i ett par omgångar med några få dagars uppehåll. Allt hänger ju ihop, som jag misstänkt själv, så nackspärrarna har varit en del av hela den här soppan.

Aja, nu ska jag lyssna på vad läkaren ordinerar och inte träna, medicinera, försöka läka och sköta om mig på allra bästa sätt så jag så småningom kan möta våren med gasen i botten!

Det har varit en härlig söndag! Jag har sovit länge - och sedan faktiskt lite till - jobbat med nyhetsbrevet till makens jobb, tvättat massor, handlat, hälsat på mor, promenerat i det härliga vädret och nu har jag suttit här en stund, pillat med lite bilder och lyssnat på Kent på Spotify... Mmm. Lovely!  Ikväll blir det en riktig TV-kväll. Hoppas "Kontoret" är bättre än det var förra veckan. Jag vill så gärna att det ska vara bra, jag har liksom de förväntningarna. 

Kunde inte låta bli att lyssna på kvällens bidrag i Melodifestivalen på förhand... Inte många låtar finner sin väg rakt in i mitt hjärta på första lyssningen men jag gillade Carolina Wallin Pèrez, Molly Sandén och Andreas Johnson. Ranelid däremot, need I say more...?! Hjärtat är och förblir tvärstängt!

En regnig lördagsmorgon är det vi har vaknat till och dagen idag ska ägnas åt fru M:s och Krigs flytt. Bäst att äta rejält med gröt till frukost så man är stark och orkar mycket. Precis som om jag någonsin skulle äta gröt...?!  

Hoppets låga tändes i mig igår då det var slaskväder. Kanske, kanske kunde det bli cykelläge idag. Men efter den korta lilla turen ut med soporna och till brevlådan nu i morse tror jag att även om det förmodligen är stora benbrottsdagen idag så är det nog bäst att jag låter cykeln stå och går. Synd att jag inga skridskor har, för det hade nog gått finfint att åka hela vägen bort till jobbet - det är rena isgatan ute!!!