Vaknade med ett ryck tjugo i fem - dags att gå upp, göra sig i ordning och gå till jobbet! Tänkte även "shit, vad onödigt att maken ramlade in halv ett i natt när vi ska upp och jobba idag!" Och sen slog det mig; det ska vi ju inte alls! Jobba idag alltså. Vet inte hur jag tänkte där, det är ju lördag... 

Men lik förbaskat, här sitter jag med en kopp kaffe och är vaken. Tidningen har jag hämtat i brevlådan och en maskin tvätt har jag redan kört igång. Men bäst av allt är att det ser ut att bli fint väder idag. Det var lite svårt att tro igår, när det bara vräkte ner regn hela långa dagen.

Jag var faktiskt lite orolig för det. Idag ska jag fota ett bröllop och man kan bara inte ha samma tur som vi hade på midsommarafton. Då höll det ju upp precis lagom när vi var ute och fotograferade vid Gårda brygga och brudparet inte hade någon plan B. Sån tur har man bara en gång.

Brudparet idag har nämligen inte heller någon plan B. De har dessutom valt att själva vigselakten ska vara ute, så tack snälla vädergudar för det här vackra morgonvädret. Om ni ångrar er och vill ge Moder Jord lite mer väta idag, snälla vänta till efter klockan fyra, tack. Det är min bön. Men det ser verkligen inte ut som att det ska kunna komma en enda droppe regn idag, tack och lov.

Livet består som bekant av olika faser. Jag är inte purung längre, har en vuxen son som jag inte behövt VAB:a för på evigheters evigheter och jag gör i stort sett det jag vill och känner för för stunden. Det mesta rullar på och jag är nöjd med tillvaron som den är för tillfället. Fast det har jag ju så gott som alltid varit, förstås - det är nog en hel del Hakuna Matata över mig.

Just nu har jag kommit in i en fas som innebär att jag börjat "VAF:a" en del, och idag är det dags igen. Jag jobbar fram till 12 idag, sedan blir det en snabblunch hemma och därefter bär det av hem till mor. Maken och jag ska åka med henne till vårdcentralen där det ska göras några olika röntgenundersökningar. 

Undrar om man egentligen kan "VAF:a"? Jag har aldrig hört någon annan som gör det, har du?

 
Igår efter jobbet höll jag på att få ett tokbryt över hur krångligt det ska vara att få ivägskickat ett lite tjockare brev i dagens Sverige och jag blev också oerhört förvånad över hur tyken och otrevlig man tydligen får lov att vara när man jobbar i butik... 

"Brevet" jag skulle skicka var till Emelina, som vann tävlingen om "Det borde man ju veta"-spelet här på bloggen i början av veckan. Jag vägde brevet på jobbet, frankerade det och kom fram till brevlådan vid Kungsmässan som visade sig ha ett alldeles för smalt inkastfack, eller vad det nu kan tänkas heta.

Började tänka febrilt och testade så med Pressbyrån, men de kunde inte ta inte emot mitt brev och de visste inte heller någon annan på Kungsmässan som kunde. Då cyklade jag in till stan och stället där jag brukar hämta ut, när jag får paket, men nähädå, de var ingen "post" och kunde inte heller ta emot mitt paket. 

"Prova Hemköp", var deras tips och där fick jag till sist faktiskt lämnat in mitt brev, mot en liten exra kostnad för att det var skrymmande, förstås. Det var inte en  rolig upplevelse att flänga runt på det här viset för att kunna skicka iväg ett brev, och attityden på ett av de ställen jag besökte var mycket anmärkningsvärd. Men det är faktiskt inte första gången jag hör hur jädra sur den här damen låter, till och men när man faktiskt handlar något i butiken... En riktig spottkobra!

Tänk om jag själv betett mig på detta sätt under alla de år jag jobbade i butik!? Tanken har dock som tur är aldrig ens föresvävat mig och jag tror inte att man har speciellt kul på jobbet själv när man är sådär sur och grinig.

Min upplevelse är att som kund känner man ett extremt obehag när man möts av en sådan här person i en butik och jag funderar över hur människor som är sådana inte verkar bry sig om vilken dålig bild av sig själva de ger och vilka dåliga vibbar de sänder ut omkring sig. Måste ju vara jobbigt även för arbetskamraterna... Nej, fram för en go' känsla och ett vänligt bemötande - bort med alla surkärringar och bittertanter! Vad vinner man på att vara sur?!

Ännu en annorlunda växt från Botaniska - helt fantastisk tycker jag... Naturen kan minsann!

Åter skymtar en blå himmel utanför mitt fönster och jag blev nästan lite förvånad över detta i morse då jag gick upp ur sängen. Men det är inte så konstigt; igår regnade det precis hur mycket som helst och var gråmulet hela dagen! Nu kan det väl bara bli bättre, säg?

I natt slår hon tydligen ut, Nattens drottning på Botaniska i Göteborg. Kaktusen som bara blommar nattetid och pollineras av fladdermöss - kan det verkligen stämma?! - och endast en natt. Vi var en dag (läs natt) för tidiga, maken och jag eftersom vi var där igår. I afton hålls det hur som helst fest med mat och musik blomman till ära om man får tro sms:et som maken fick efter att ha anmält sitt intresse för detta igår. Det hade varit kul att se, när vi nu ändå var så nära... Men nej, riktigt så nördig är jag inte i mitt växtintresse - än! ;o)

Här kommer en bild med sprakande färger så här denna gråmulna och regniga söndagkväll i juni. Jag har svårt att tänka mig att det faktiskt är sommar just nu. Innetofflorna är på, mjukisbrallorna och munkjackan likaså och när jag kryper upp i soffan gör jag det under en mjuk och gosig filt. Låter ögonen vila på de brinnande ljusens lågor. Brrr... Lite mysigt är det allt, men snart hoppas jag att solen återvänder.

Nu finns det bilder från bröllopet i fredags på fotobloggen om du vill se.