Fredag: Kan det bli bättre?
Anledning: Snart helg!

Sovmorgon: Ahh, så skönt!
Anledning: Bilprovningen 07.20

Frisörbesök: Nu ryker det!
Anledning: Tunna toppar - vildvuxen frisyr

Helgpyssel: Från Jesson till Skapica
Anledning: Nytt projekt - du hänger väl med?

Trodde det skulle bli frost i natt - det kändes lovande igår kväll. Men mildgraderna hänger kvar och än får vi tydligen vänta ett tag på en härligt krispig och frostglittrig morgon. 

Ikväll blir det spinning för min del! Eller ännu hellre - en joggingrunda. Nu har det nämligen varit för jädra dåligt med östräning från mitt håll ett tag. Jag älskar ju det! Visst, lite promenader här och där har jag hunnit med, och en del ganska svettiga sådana också, men det är nog två veckor sedan jag var ute och joggade tror jag och ännu längre sedan jag var på spinning. Dags att rycka upp sig!

Igår var det en grå men oregning dag här på västkusten. Jag kom iväg både på lunchpromenad och på NyVana på kvällen. Härligt promenadväder! Sex personer var vi som knatade runt i osnygga men funktionella reflexvästar därute i mörkret. Jag tycker det är kul och jag är tacksam över att det är folk som hänger i och fortfarande tycker att det här med NyVana är en bra och trevlig idé trots höstens entré. En eloge till er som kommer och hjälper till med att motivera er själva och andra. Keep up the good work and your new habit!

Aroniabäret är efter vad jag förstår ett riktigt superbär som innehåller många nyttiga ämnen och vi har massor här omkring!

Busken är nära släkt med rönn och slån och vanligast är den svarta aronian, men det finns även röd aronia och korsningar. Busken blommar i maj–juni med vita eller svagt rosa blommor. Bären är stora och blanka och mognar i september–oktober. Buskens blad får som synes kraftigt mörkröda höstfärger. 

Aronia är det bär som har allra högst innehåll av antioxidanter och de är också rika på vitaminerna A, E, och C och mineralen järn och jod. Bären har tydligen lite sträv smak, men de lär ge god saft, sylt och gelé. Den sträva smaken sägs mildras om bären blivit frostnupna och de här bären blev just det natten innan jag tog bilden, så det är bara att gå ut och skörda nu om man är sugen...

Och det är jag, men jag vill gärna ha hjälp av dig som läser det här - har du något bra recept på vad man kan göra med dem? Tipsa mig gärna i så fall.

Igår hade vi förmånen att få med oss sonen en sväng till IKEA. Vi skulle titta på en soffa, som jag spanat in, men den fanns inte. (Eller också stod den gömd i bråten någonstans, för ombyggnad pågick och där såg ut som faen på sina ställen). Sonen å sin sida behövde köpa bestick, tallrikar, glas och lite annat fissel och det fick han tag i. Vi köpte också lite tallrikar och assietter, förresten, fast det inte var bestämt innan. Det blir lätt så när man åker  till IKEA.

Det kändes bra att få gå där och klappa lite på sonen emellanåt, titta på honom och bara prata med honom. Det kommer nog att gå fint det här...

Fototävlingen med temat höst är avslutad och en vinnare är utsedd. Tack snälla alla ni som skickade in bilder! Jag har fått se mycket fint och det har varit svårt att välja. Här kommer dock mina tio absoluta favoritbilder varav vinnarbilden är en. Ni kan också läsa mina personliga kommentarer kring bilderna.  

Nu blir jag nog närgånget privat, men ibland bara måste man...

Hur överlever folk att deras barn flyttar hemifrån?! Det här är helt overkligt sorgligt. I nitton år har det bott en människa under samma tak som jag som jag älskar mer än livet självt och nu ska jag klara mig utan honom. Det är så tomt så det går bara inte att beskriva! En bit av mig är liksom borta.

Jag har dock en jädra tur som kan leva ut all smärta genom att sätta mig vid pianot, ta fram känslorna och stoppa in dem i en låt. Så här är den nu, min senaste låt - rykande färsk - den påbörjades i torsdags och blev klar nu i eftermiddag. Ni får den bara med text och ackord visserligen, men jag tror ni kan känna min sorg.

Jag klarar fan inte att sjunga den utan att lipa. Inte nu. Inte än, men jag pratade med en vis kvinna idag - min älskade mamma - som ju överlevde min flytt en gång i tiden och hon lovar att det går över. Jag ger det tre veckor och känns det inte det minsta bättre då är det inte sant att det tar människan 21 dagar att skapa en ny vana... Då går jag helt sonika upp till sonens hus, släpar med mig honom hem och låser in honom i hans gamla rum! Hu, hemska tanke - så tokig får vi inte hoppas att jag blir...