Vår i luften! När jag kom hem från jobbet kunde jag inte låta bli att gå ut och njuta av den underbara vädret. Kunde inte förmå mig själv att åka bort och sätta mig i spinningsalen, när himlen var klarblå och det bara dallrade av vår i luften. Lunchpromenaden tidigare på dagen hade givit mig blodad tand. Därför drog jag med mig maken ut på stadspromenaden efter middagen.

Månen var gigantisk när vi gick förbi Signeskulleområdet, nere vid ån, och motivet med månen vid vattentornet i fjärran etsade sig fast på min näthinna. Åh, om jag ändå haft kameran med mig! Och fåglarna kvittrade... Det var rent magiskt! Nu börjar det hända grejer ute i naturen! Åh, så ljuvligt!

Ett minne från dagen, som jag har svårt att släppa, är också den otroligt starka empatikänsla som infann sig när jag hörde - och såg - ett litet barn som satt i kärra på ett fik här i stan, gråtande kvida fram "Jag vill inte sitta i vagnen". Åh, det gick rakt ner i magen på mig! Jag kände så med denne lille underbare kille. Jag ville lyfta upp honom ur vagnen, stoppa honom under armen och bära med mig honom hem...

Nu ska det snart bli fotboll på stora TV:n i vardagsrummet. Det betyder tidigt sänggående för fru Rambäck igen alltså. Eller också får jag sätta mig och teckna i köket. Eller hänga med grabbarna vid TV:n....  Nah, jag tror jag hoppar det sistnämnda. Blir nog köksbordet och jag, och sedan Camilla Ceder och jag. Tudilu, på återhörande!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, du ser rätt, det står Skapica.se i min nya header. Och bilden repeteras i det här inlägget. Men lugn, det är som det ska vara. Sidan har inte blivit kapad och/eller saboterad. Jag har pratat om det här ett tag, och nu börjar jag så smått fl...

Det finns mycket vackert att se även den här årstiden om man bara tittar. Åkte förbi NK på Östra Hamngatan igår kväll och där hade de så fin julbelysning. Som kransar av ljus runt NK-loggorna på fasaden. På Kungsgatan syntes kungakronor med båd...

Äntligen onsdag - en härlig dag! NyVana i småregn igår - tre personer var vi som traskade iväg, trotsandes mörkret och kylan. Det är skönt att trampa fram där i urret och framför allt är det skönt när man är hemma igen. Då är man värd en klapp på axe...

Igår efter jobbet var jag så trött, så trött. Jag skulle åka och träna men hade ingen ork alls i kroppen. Med ett tryck över pannan, frusen och halvkymig, kröp jag till kojs redan vid åttatiden. Skulle läsa men somnade. Jag var vis som en gamma...