Jodå, Hortensian är vid liv, men lite färglös kan jag tycka... Eller vad säger du? ;o)

Telefonen har gått varm, mejlen har strömmat in och spekulationerna har surrat sen igår. Lite oklart var det, det kan jag hålla med om, och förvirring råder därför efter föregående inlägg, angående vem eller vad jag avsåg var "fanskapet som skulle ut"; blomman, tvålen eller maken...? Jag menade ju tvålen såklart! 

(Bilden har jag lånat från nätet - tack nätet)

Alltså, jag säger bara en sak. Reklamfilm uppfanns för sådana som min man! Han går på allt! Igår när vi var och handlade kom han, skinande som en sol, med en sådan här tvålmackapär som de gjort rekalm för på TV. Så sprang han där i köket igår kväll och duttade tvål flera gånger och riktigt myste.

Aja, vad ska man säga, låt honom ha sitt lilla roliga. Men jag undrar hur länge den håller egentligen, för rätt som det var gick den igång av sig själv och stod där och pumpade ut tvål i diskhon. Och nu i morse, när jag skulle ge min rara lilla Hortensia en liten slurk vatten - jag höll krukan under kranen - sprutade tvålhelvetet ner bladen på min blomma! Dör den nu så åker fanskapet ut! 

När flugorna vaknar till liv igen, flyger runt och retar sensorn på pumpen kommer vi väl att ha tvål över hela diskbänken kan jag tänka?! Men den dagen, den sorgen. 

Helgen har jag delvis ägnat åt att fatta ett beslut; gå på läkarens linje och vara hemma från jobbet i två veckor eller gå till jobbet och köra på halvfart? Det får bli halvfart, hur nu den pedalen kan tänkas se ut. Jag har ingen aning faktiskt, men jag hoppas att jag hittar den under dagen. Den sitter kanske där nere på golvet nånstans tillsammans med gasen, bromsen och kopplingen fast jag hittills aldrig har sett den...?  

Är något besviken över gårdagens melodifestivaldeltävling. Jag ska inte tjafsa så mycket om det, men vad hände med Axel Algmarks bidrag?! "Kyss mig" tyckte jag var jättecharmig! Definitivt min tekopp!

Idag ser det ut att bli en riktig kanondag! Fåglarna sjunger oavbrutet utanför mitt fönster, himlen är molnfri, det är några minusgrader och vinden som var ganska kraftig igår verkar ha avtagit! Riktigt långpromenadväder minsann! Jag blir glad i hela kroppen sådana här dagar! Yee-haw!

Igår skickades det många meddelanden mellan Kungsbacka och franska alperna. Vi fick veta lite mer om hur sonen har det där nere. Bra verkar det som, och de på hotellet verkar mer än nöjda med honom. Det värmer alltid en moders hjärta lite extra, när någon annan också tycker om hennes barn. :o) Då vill man gärna tro att man liksom hjälpt till och gjort ett bra jobb, när man varit med och format honom.

Ett erbjudande har hur som helst dykt upp i de franska alperna! Kökschefens chef har frågat sonen om han vill jobba för honom på Korsika eller Kreta i sommar! Det tycker jag låter huuur bra som helst! Sonen har pratat om att efter studenten sätta sig på Landvetter, kliva ombord på ett plan och åka dit det för honom, söka jobb där och skaffa sig erfarenheter för livet. Det här är ju världens chans! Hoppas han tar den!

Och jag skulle gärna åka till Korsika eller Kreta och hälsa på honom på semestern, det ska jag inte sticka under stol med! :O) Fru M, ska du med, eller?!

De senaste dagarna har jag funderat ganska mycket över hur jag är som person. Människor får väldigt fort en uppfattning om hur man är (eller åtminstone hur de tror att man är) och de flesta som träffat mig kan nog hålla med om att jag är antingen på eller av, svart eller vit, det är allt eller inget som gäller; jag kör antingen till 100 procent eller inte alls. Mest är jag dock på...

Gör jag något går jag in för det totalt och fullständigt, inga halvmessyrer här inte! Undrar hur och varför man blir sån. En del är ju nöjda med att lalla runt på halvfart och bara glida med - hur blev de såna? Hur kan man komma dit därifrån där jag är? Dags att tänka på det så här i Diklofenakdimmornas rus - vilket egentligen är helt obefintligt, men det lät lite kul... ;o)

Nej, någon spinning blev det tyvärr inte för min del igår. Än en gång ordineras jag av läkare till att vila från träning, fast jag egentligen vill köra! Frustrerande! Promenader är det enda jag ska ägna mig åt några veckor till, men sedan hoppas jag bannemej vara okej igen!

En, vid det här laget, gammal inflammation är det hur som helst förmodligen som jag dras med i min axel, så nu blir det till att äta antiinflammatoriskt i ett par omgångar med några få dagars uppehåll. Allt hänger ju ihop, som jag misstänkt själv, så nackspärrarna har varit en del av hela den här soppan.

Aja, nu ska jag lyssna på vad läkaren ordinerar och inte träna, medicinera, försöka läka och sköta om mig på allra bästa sätt så jag så småningom kan möta våren med gasen i botten!

Ikväll har vi en telefontid bokad med sonen! Här ska skypas! Äntligen har han fått ordning på wifi:n där nere i Frankrike. Vi har inte hört så mycket av honom sen han åkte, men sent igår kväll - när jag somnat - chattade maken och han, och det blev bestämt att vi skulle höras i kväll. Roligt!

För övrigt idag har jag en tid hos läkaren halv fyra - får se om jag kommer iväg denna gång, eller om det blir inställt ytterligare - och halv sju blir det spinning! Weehoo, en härlig onsdag!