Det är lördag morgon och jag vill börja med att tacka för kommentarerna jag får på mina inlägg. Det gör sidan mer levande för mig, och de som läser den, och det är ju alltid roligt att få respons på det man gör. Mest kommenterande är för tillfället... para-pam-pam-pam-paaa:  Susanne och Lollo! Oops, där kom några namn, men man kan ju faktiskt läsa era namn i kommentarerna ändå... =)

Ute är det lite vitt av pudersnö och fredagskvällen var trevlig - trots utebliven fredagsmiddag och rödvin. Som vilken kväll som helst, faktiskt, och de brukar ju vara bra. Vi tittade på "Let's dance" och "Hjälp" - underbart att de fått Chevy Chase att medverka där!

Passar bra med rödvinsfri kväll, när nu kommunens livsstilsenhet uppmanat till en VIT HELG. Jag hade faktiskt bestämt mig för att skriva på, redan första gången jag hörde talas om det, för jag tycker det är ett bra initiativ. Så det var redan bestämt...

Loggade in på Facebook idag och där hade jag en vänförfrågan som tog mig 21 år tillbaks i tiden; min "syster" i USA! Jo, jag har andra vänner på min lista på FB som jag lärde känna när jag bodde i USA, men man har en speciell relation till personer man bott med, på något sätt - good or bad...

Idag har jag enligt vågen tappat 3,5 kilo sen i måndags. Då är det dags för belöning nummer ett på min lista: köpa ett nytt smycke! Det har jag lovat mig själv att jag skulle få göra efter att jag gått ner 3 kilo. Så idag får jag ge mig ut på smyckesjakt.

På tal om jakt, så läste jag i dagens Kungsbacka-Posten om Johan Dahlberg som är en hängiven geocachare. Det låter spännande! Jag har varit lite sugen på det ett tag. Jag har faktiskt hittat hans sajt, samt några andra i ämnet, för ett tag sedan och sparat dem som favoriter. Jag har pratat om att jag vill börja med det, men inte kommit längre än så. Idén fick jag från min brors fru, som hade varit på geocaching med jobbet i höstas. Kanske läge att göra slag i saken?

Nu föreslår maken att vi ska ta en promenad. Jag tror inte jag klarar att gå hela stadsrundan, men jag ska verkligen försöka! Det är en underbar morgon! Ser friskt och klart ut utanför!

Så var det fredag igen, otroligt vad en vecka går fort. Tycker att livet mest består av en massa måndagar och fredagar. Då tar jag kanske inte tillräckligt väl vara på livet? Eller njuter jag verkligen nog av det på tisdagar, onsdagar, torsdagar, lördagar och söndagar, tro? Jag vill gärna tro det, för jag är verkligen tacksam för varje andetag!

Det var härligt promenadväder i går kväll. Lite kyligt, men man får ju upp lite värme när man rör sig. Vi hade med oss Alice och Lisa på promenaden. Vi tog en lagom kort liten runda och pratade mycket under tiden. En timma tog det ungefär, och det kallar jag normalt inte en "lagom kort" runda, utan en rejäl promenad. Anledningen till detta epitet denna gång är ju att det var en lugn och stillsam promenad, inte rask på något vis.

Det gick väldigt bra att promenera - kan bara komma ihåg att jag trampade fel två, tre gånger. Hur vet jag det? Jo, vid varje felsteg kan jag nämligen inte hjälpa att ett tydligt "AJ" slinker ur mig - och jag minns inte att jag mitt i en mening, i vårt samtal, avbröt med ett aj mer än så många gånger.

Efter jobbet idag ska jag gå till hälsokostbutiken och köpa mer pulver. Jag har så jag klarar mig till på söndag, men måndag morgon blir kritisk om jag inte handlar idag. Ska kika förbi apoteket idag också och köpa lite munspray. Jag litar inte på att SB12 hjälper fullt ut mot den dåliga andedräkten som dieten medför. Ketonfasen lär vara igång nu i alla fall och det får vara värt lite bad breath! 

För övrigt blir det för min del en fredagkväll utan festlig fredagsmiddag, salta pinnar och rödvin, vilket normalt sett hör till. Maken och sonen pratar om att äta fiskgratäng till middag - hur kul låter det?! Men det är bra, jag gillar inte det, så då behöver jag absolut inte bli avundsjuk på dem när de äter mat och jag sitter där med min kopp vätska. Tror nästan att jag ska köpa en flaska bubblevatten till kvällen - för att skoja till det lite. Är det fredag så är det.  =)

Kollade lite gamla inlägg och såg den goda kycklinglasagnen...

Hur lyder denna veckas/helgs recept? Jo, milkshake/soppa (pulver) som, märk väl, beskrivs med orden "smak av": vanilj, kakao, grönsaker, kyckling (yuck!), choklad med mint, jordgubb, banan etc. Likväl, det är bara pulver, och eftersom jag inte vill dela med mig av några andra recept just nu får ni också hålla till godo med detta. >=0)

Idag har det varit en rolig dag på jobbet, som vanligt! =)

Hade ett kundbesök tidigt i morse, och efter det fanns det inga parkeringsplatser kvar i Sjöallén förutom i höjd med Hamntorget. Inga problem i vanliga fall, självklart, men att gå ända därifrån till kontoret var en pina idag. =( Tycker nästan jag är sämre i vaden än jag var igår, fast mina kollegor säger att jag går bättre idag!

Pallrade mig tillbaks till bilen i eftermiddags och besökte några kunder som turligt nog hade parkeringsplatser nästan precis utanför dörren. Lyxigt! Nu sitter jag och väntar på kvällspromenaden. Den får bli kort och inte så snabb, men huvudsaken är ju att den blir av över huvud taget.

Sen ska jag gå i högklackat inne...

"Jaha", tänker du kanske nu,"nu har fru Rambäck flippat ut totalt, men det var ju inte helt oväntat - hon har ju aldrig varit riktigt normalt funtad och nu är hon dessutom lite hjärnskadad sen TIA:n i höstas..." Men se, där har du fel.

Det var naprapaten som tipsade mig om att jag just nu kanske faktiskt ska gå i höga klackar, för då kan jag troligtvis gå bättre och slipper halta så mycket. I högklackat blir ju vadmuskeln lite komprimerad och det borde kännas skönare för mig just nu. Det är när jag sträcker ut vaden (trampar ifrån) som det gör mest ont. Men tänk om jag vrickar fötterna istället - jag är inte en så van "klackgångare". Det här låter som en "gren" som min kära svägerska skulle behärska mycket bättre...

Det känns sjukt konstigt att jag efter jobbet idag bara ska åka hem och vara ledig. Inget pass att värda på - så ovanligt! Jag har värdat i några år nu, så på torsdagar brukar jag alltid träna! Får se om jag kanske kan ta en kort promenad ikväll i alla fall.

På lunchen igår gick jag från jobbet i Kungsbacka innerstad till Kungsmässan, och det var en liten utmaning, men det gick faktiskt bra. Snörar på mig mina walkingskor och kollar om min "bantningskompis" vill följa med ut en sväng ikväll.

Igår kväll sjöng vi "Ain't no mountain high enough" med gospelkören. Den var ny för mig i körsångssammanhang. Vi fick en ny låt till att träna på, "Lift him up"och så körde vi en för oss gammal goding: "Rain down". Härligt att sjunga igen!

Vår körledare berättade också att vi ska få sjunga tillsammans med en man som heter Walt Whitman. Detta kommer att ske 21-22 mars. Spännande!  Han kommer enligt uppgift från Chicago och driver där projektet "Soul Children".

Det händer ofta spännande saker för oss i Trinity Gospel. När Liza Minelli och Carola var i Göteborg och sjöng förra året fick vi möjlighet medverka och i höstas/vintras gästades vi två gånger av Jessy Dixon (ni vet, "Operator, information"..?).

Nu är det dags för mig att packa ner två påsar Cambride-pulver i väskan och åka till jobbet. Jag tror jag ska festa loss på en varm kopp "Choklad med mintsmak" till frukost och en kall "Vanilj-milkshakedrink" till lunch idag. Ikväll får det bli varm "grönsakssoppa"... Yeehaa! Inga problem med vattendrickandet när man går på så här kalorisnål diet. Men det går bra, jag ska absolut inte klaga. Jag har valt det själv. Störd i huvudet som jag är kollar jag vågen varje morgon så här första veckan - två kilon är borta sedan i måndags! Yippie!

Idag var jag och fick min vad behandlad med ström hos en naprapat. Det kändes lite olustigt. Jag blev yr och mådde inte så bra efter en stunds behandling, men det kändes bättre så fort vi avbrutit behandlingen och jag druckit ett par glas vatten. Kanske har yrseln med kosten att göra..?

Vi ska i alla fall höras i morgon igen, så får vi se om det blivit någon bättring i muskeln. Egentligen ska man väl gå på med massage nu, men just nu vill jag inte att någon ska stöka med mina vadmuskler - bara att tänka på det gör ont!

Just nu sitter jag och väntar på att äta min tredje påse pulver för dagen och sedan ska jag åka till kören! Det ska bli så kul att sjunga ikväll! Hoppas att det är en del gamla godingar som vi ska sjunga, så det inte bara är nya låtar, även om nytt också är kul. Vill gärna glida in i kören och hitta min plats igen med något bekant. 

Igår firade vi 20-årsjubileum, maken och jag. Jag fick denna fantastiskt vackra blombukett av honom.

Nu har vi varit tillsammans halva mitt liv! Det är helt underbart!
Puss, älskling! =)

Idag är det onsdag. Ny dag - nya möjligheter.

Min vad känns något bättre, och jag är så tacksam för det. Att gå ner och hämta tidningen idag var en självklarhet. Jag ser inte heller den lilla promenaden från parkeringen till kontoret som något problem idag men det gjorde jag igår. Tänk vad lite liniment och lagom portioner vila kontra aktivitet kan göra!

Ikväll ser jag fram emot att åka till Vallda. Det är dags för gospelsång med Trinity Gospel! Årets första repetition för kören och min första på väldigt länge. Jag gjorde ett uppehåll i höstas, så nu är jag väldigt sugen igen! Det ska bli härligt att få ta ton tillsammans med alla de andra! Vi har enligt vad jag hört blivit många fler nu, och det är ju fantastiskt roligt. Jag hoppas på att en av mina kollegor följer med i kväll.

Oh, idag är det dag tre för min del på Cambridge-kuren! Det går kanonbra det här! En av mina vänner kör Xtravaganza och jag kör Cambridge. Vi träffades i söndags och tog lite "före-bilder" som vi hoppas ska vara väldigt olika de "efter-bilder" vi tar när vi nått våra mål. Jag hoppas att den här kuren ska hjälpa mig med mitt nyårslöfte, som jag hittills inte presenterat här på bloggen: Under 2009 ska jag gå ner 10 kg!

Igår åkte jag och tränade efter jobbet. Såg verkligen fram emot att köra step igen, för nu var det längesen - med mina mått mätt. Jag hade inte haft några problem med vaden på många, många dagar så jag såg mig som skadefri. Men det gick inget vidare...

Allt kändes dock helt okej inledningsvis och jag minns att jag reflekterade över det. Men rätt som det var - mitt i passet - kändes det som om någon kastat en boll, jätthårt, på min vad. Jag blev irriterad och undrade varför tjejen bakom mig gjort det - det var väl väldigt onödigt?! - så jag vände mig om och blängde till lite på henne. (Förlåt mig för det.) Tiondelssekunden senare förstod jag att det gått åt helsike med vaden så det var bara att ta sina grejer och hoppa ut ur stepsalen.

Jag bad kvinnan som stod i receptionen om is. Hon lindade vaden hårt och så la jag mig på golvet med benet i högläge. Eländes elände. En ledare som kom förbi och pratade med mig sa att hon trodde att det kanske var en bristning - jag har ingen aning, men ont gör det, det ska gudarna veta. Jag är så besviken! Nu blir det ingen träning alls på ett tag. =( Får hoppas att någon kan hjälpa mig med mitt styrka/medelpass på torsdag...