Här tar planet från Amsterdam mark och sonen sitter där i. Åh, vilken känsla det var att stå där och se det landa. Veta att snart skulle vi få träffa honom, krama honom och prata med honom. Sen kom tvivlet. Tänk om han inte var med ombord... Tänk om han missat planet? Några minuter senare stod vi inne vid ankomsthallen och jag tog emot följande sms:
 

Min första tanke var att han inte ens kommit fram till Geneve, sen tänkte jag att han nog skojade med sin lilla mamma och sedan trillade poletten ner och jag förstod att han efter sex veckor med telefonen i flygplansläge nu satt på den igen och att meddelandet faktiskt var sedan avresedagen... Han var på svensk mark. Åh, så skönt!

Han uppskattade inte att mötas av en kamera det första han gjorde, så han vände om när han väl kommit in i ankomsthallen, men här är han trots allt...  Jag lät bli att fotografera mera, för vid det här laget rann tårarna på mig och jag ville bara krama honom för jag var så oerhört glad att ha min älskade unge hemma igen! 

Vi styrde kosan hemåt och på kvällen serverade vi honom en trerättersmiddag under tiden han berättade om sin tid i de franska alperna och nu är ordningen återställd i det Rambäckska hemmet. Sonen är hemma och kompisarna har börjat ramla in, musiken dunka från hans rum, datorn surra och tvättkorgen fyllas med en artonårings kläder. Mmm, det är som det ska med andra ord.

Sedan ett par timmar tillbaka nu är sonen på väg hem... Först måste han avverka några timmars bilresa från Tignes till Geneve varifrån han flyger till Amsterdam. Från Amsterdam tar han sedan flyget till Landvetter och enligt resebeskrivningen landar han på svensk mark kl 13.35 idag. Det ska bli så roligt att träffa honom igen! Han kommer nog att bli förvånad över hur långt våren har kommit här hemma. Det var ju vinter här också när han åkte...

Har precis pillat i mig ett par Panodil och meddelat jobbet att det blir ännu en hemmadag för min del. Jag ger det här en dag till, sen får de nog kanske ta och öppna upp den där trasiga tanden igen, men jag vill ju helst slippa det. Vill inte att någon ska greja med min mun mer. Men går inte smärtan över måste det ju göras. Tyvärr...

OBS! Varning! Läsare som är känsliga för långa och gnälliga inlägg ombedes att ej läsa detta.
(Men titta gärna på de fina blommorna)

Det blev faktiskt två tandläkarbesök för min del igår. Låter väl som rena mardrömmen för min make och min svägerska, men jag har inte ont av att gå till tandläkaren. Eller har inte haft hittills ska jag väl säga, för usch vad jag blev besviken igår. Jag var först på min vanliga tandvårdsklinik där de röntgade mina tänder och konstaterade att "troublemakern" var sprucken på ett par ställen; därav värken.

Min tandläkare hade tyvärr inte tid att hjälpa mig igår, men vi bokade in en tid idag istället. Jag tänkte att jag nog skulle klara mig tills dess. Men så fick jag rådet av en kollega att gå till en annan tandläkare, så hon ringde och fixade en tid åt mig där redan igår eftermiddag. Gott och väl så...

Det kan hända att den här "nya" tandläkaren är jätteduktig och omtyckt av sina andra patienter, men jag fick inget som helst förtroende för honom. Han hade ingen koll alls kändes det som och det tog honom tre försök innan han ens fick bedövat mig! Det kändes inte så tryggt att släppa in honom i min mun efter det, kan jag meddela, och jag frågade honom faktiskt - innan han började borra och greja - om han verkligen visste vad han gjorde...

Jag brukar inte gråta i tandläkarstolen men igår gjorde jag faktiskt det, för jag kände mig så totalt utlämnad och sårbar och jag ville bara komma därifrån så fort som möjligt!

Bedövningen hängde sedan i i många, många timmar efteråt och jag kände mig smärtfri, nöjd och belåten. Skönt att det var över! Men det var det inte skulle det visa sig. För när bedövningen väl släppt började det göra ont igen och i natt har jag legat vaken länge med värk. Är helt slut nu, men Panodil har gett mig lite respit och möjlighet att sova nu på morgonen, vilket jag är tacksam för. Upp till tre dagar kan det här tydligen smärta och ställa till det, enligt tandsköterskan jag ringde nu på förmiddagen.

Skit är det hur som helst och jag kan säga att jag är jävligt (ursäkta språket) trött på att det hela tiden är något som är fel på mig nuförtiden. Nu får det fan snart räcka, tycker jag! 

Jag brukar inte vilja gå händelserna i förväg, men åh vad jag längtar till tio över tio idag då jag ska få gå till tandläkaren. Och då är jag inte ironisk, utan jag menar det verkligen! Har fått tandvärk som heter duga...  :o(

Hoppas på ännu en vacker vårdag idag. Men än så länge är det för tidigt att veta eller ens ha en aning om hur det kommer att bli. I och med att vi flyttat fram klockan en timma i helgen har det ju blivit ljusare på kvällen men också mörkare på morgonen. Det är verkligen kolsvart ute just nu... Fast snart kommer morgonens första väderrapport på Nyhetsmorgon. :O)