OBS! Varning! Läsare som är känsliga för långa och gnälliga inlägg ombedes att ej läsa detta.
(Men titta gärna på de fina blommorna)

Det blev faktiskt två tandläkarbesök för min del igår. Låter väl som rena mardrömmen för min make och min svägerska, men jag har inte ont av att gå till tandläkaren. Eller har inte haft hittills ska jag väl säga, för usch vad jag blev besviken igår. Jag var först på min vanliga tandvårdsklinik där de röntgade mina tänder och konstaterade att "troublemakern" var sprucken på ett par ställen; därav värken.

Min tandläkare hade tyvärr inte tid att hjälpa mig igår, men vi bokade in en tid idag istället. Jag tänkte att jag nog skulle klara mig tills dess. Men så fick jag rådet av en kollega att gå till en annan tandläkare, så hon ringde och fixade en tid åt mig där redan igår eftermiddag. Gott och väl så...

Det kan hända att den här "nya" tandläkaren är jätteduktig och omtyckt av sina andra patienter, men jag fick inget som helst förtroende för honom. Han hade ingen koll alls kändes det som och det tog honom tre försök innan han ens fick bedövat mig! Det kändes inte så tryggt att släppa in honom i min mun efter det, kan jag meddela, och jag frågade honom faktiskt - innan han började borra och greja - om han verkligen visste vad han gjorde...

Jag brukar inte gråta i tandläkarstolen men igår gjorde jag faktiskt det, för jag kände mig så totalt utlämnad och sårbar och jag ville bara komma därifrån så fort som möjligt!

Bedövningen hängde sedan i i många, många timmar efteråt och jag kände mig smärtfri, nöjd och belåten. Skönt att det var över! Men det var det inte skulle det visa sig. För när bedövningen väl släppt började det göra ont igen och i natt har jag legat vaken länge med värk. Är helt slut nu, men Panodil har gett mig lite respit och möjlighet att sova nu på morgonen, vilket jag är tacksam för. Upp till tre dagar kan det här tydligen smärta och ställa till det, enligt tandsköterskan jag ringde nu på förmiddagen.

Skit är det hur som helst och jag kan säga att jag är jävligt (ursäkta språket) trött på att det hela tiden är något som är fel på mig nuförtiden. Nu får det fan snart räcka, tycker jag! 

 

AnetteJ

28 mars 2012 15:14

Just nu hade jag önskat att jag kunde springa över o krama om dig .... o även om jag sträcker mig så långt jag bara kan , når jag inte fram ;( Fy tusan säger jag bara , lider såå med dig o det bästa jag kan göra e att skicka dig bamsekramar via telepati - fååååånga ;)
Sköt om dig vännen min <3

http://www.mammajersmyr.bloggplatsen.se

Jessica

28 mars 2012 16:02

Jag fångade! Tack, jag blir alldeles varm i hjärtat. :o)

 

Ann

28 mars 2012 19:33

Ibland måste man få gnälla av sig. Och med en sådan gårdag tycker jag att du gott kan gnälla lite till. Hoppas att det löser sig med din tand. När det gör för ont får du tänka på att sonen kommer hem om två dagar. Hej från ANN

Jessica

28 mars 2012 20:59

Tack för stödet. :o) Ja ibland bara måste man...
Och ja, om två dagar är han här!!! Så underbart!

 

Johanna och sara

29 mars 2012 09:40

Om du vill få ett kort med ett av våra motiv samt en publicering på bloggen får du gärna vara med i vår tävling helgens blogg :)
gå in på: http://geminaarts.blogg.se/2012/march/dagens-blogg-2.html

om du inte gillar reklam ber vi om ursäkt.

http://geminaarts.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, du ser rätt, det står Skapica.se i min nya header. Och bilden repeteras i det här inlägget. Men lugn, det är som det ska vara. Sidan har inte blivit kapad och/eller saboterad. Jag har pratat om det här ett tag, och nu börjar jag så smått fl...

Det finns mycket vackert att se även den här årstiden om man bara tittar. Åkte förbi NK på Östra Hamngatan igår kväll och där hade de så fin julbelysning. Som kransar av ljus runt NK-loggorna på fasaden. På Kungsgatan syntes kungakronor med båd...

Äntligen onsdag - en härlig dag! NyVana i småregn igår - tre personer var vi som traskade iväg, trotsandes mörkret och kylan. Det är skönt att trampa fram där i urret och framför allt är det skönt när man är hemma igen. Då är man värd en klapp på axe...

Igår efter jobbet var jag så trött, så trött. Jag skulle åka och träna men hade ingen ork alls i kroppen. Med ett tryck över pannan, frusen och halvkymig, kröp jag till kojs redan vid åttatiden. Skulle läsa men somnade. Jag var vis som en gamma...