Jag bokade av indoor walking-passet igår, snörade istället på mig joggingskorna och gav mig ut direkt när jag kom hem från jobbet. Då var det fortfarande ljust och först mot slutet av turen började det mörkna. Det blev den vanliga rundan på knappt sju kilometer och det var så skönt att komma ut! Jag behövde avreagera mig...

För igår kom nämligen den hemska mobilräkningen som vi vetat var på gång. Sonens telefon blev stulen här för ett tag sedan och när vi ringde för att spärra den hade någon redan hunnit ringa till Marocko för fem och ett halvt tusen kronor. "God jul själv, jävla tjuv" tänkte jag när jag såg beloppet, svart på vitt. 

Och nu när vi vill att telefonbolaget lägger upp en avbetalningsplan åt sonen, tillkommer 12% ränta, 150 kr i uppläggningsavgift och 50 kr aviavgift per inbetalning. Det är helt sanslöst! Jag är arg, ledsen och besviken och jag hatar oärliga och tjuvaktiga människor! Hoppas du som är ansvarig för Marockosamtalen drabbas av böldpest, får elefantöron, tappar allt hår och ruttnar ensam i helvetet! Då kanske du lär dig att man ska ge sjutton i andras saker!

Grymt stolt över mig själv var jag igår kväll: morgonpromenaden hade bjudit på några fina fotomotiv, krönikan blev klar, kupévärmaren inhandlades och sattes in i bilen, cykeldäcket lämnades in på verkstaden (tack, darling för det) sonen besöktes och det vackra vädret lockade ut mig i skogen på en femkilometersjoggingrunda. Så underbart härligt! 

Och maken kunde packa ihop det sista i möbelväg på våra uteplatser, så nu är det avklarat och vi är därmed vinterrustade så när som på vinterdäcken till bilen. Men frukta intet, jag har såklart redan bokat en tid för det.

Idag väntar hela världen på oväder. Mest nervöst är det på den amerikanska östkusten, där orkanen Sandy, som förväntas bli den värsta någonsin i landet, är på väg att dra in. Här har vi ett mycket mildare oväder på gång - som tur är - men det viner, sliter och drar bra i träden utanför redan nu. Ett rejält snöoväder väntas dra in över Sverige, men jag tror eventuellt att vi här i Kungsbackastrakten har tur och klarar oss från snön. Här blir det nog regn som vanligt. Och det är väl lite väl tidigt för snö, är det inte?

Trodde det skulle bli frost i natt - det kändes lovande igår kväll. Men mildgraderna hänger kvar och än får vi tydligen vänta ett tag på en härligt krispig och frostglittrig morgon. 

Ikväll blir det spinning för min del! Eller ännu hellre - en joggingrunda. Nu har det nämligen varit för jädra dåligt med östräning från mitt håll ett tag. Jag älskar ju det! Visst, lite promenader här och där har jag hunnit med, och en del ganska svettiga sådana också, men det är nog två veckor sedan jag var ute och joggade tror jag och ännu längre sedan jag var på spinning. Dags att rycka upp sig!

Igår var det en grå men oregning dag här på västkusten. Jag kom iväg både på lunchpromenad och på NyVana på kvällen. Härligt promenadväder! Sex personer var vi som knatade runt i osnygga men funktionella reflexvästar därute i mörkret. Jag tycker det är kul och jag är tacksam över att det är folk som hänger i och fortfarande tycker att det här med NyVana är en bra och trevlig idé trots höstens entré. En eloge till er som kommer och hjälper till med att motivera er själva och andra. Keep up the good work and your new habit!

Idag var det då dags för iFormloppet. Jag var laddad, jag var taggad och faktiskt lite nervös. Hur skulle det gå? Maken körde in till Slottsskogen, fotograferade och stod och frös medan vi tog oss runt. Puss för ditt stöd darling!

Jag hade tjatat på Bejan hela veckan om att vi inte fick glömma säkerhetsnålarna som vi skulle fästa nummerlappen på tröjan med och det gjorde vi inte heller... Men alldeles precis innan Zumbauppvärmningen bestämde jag mig för att ta på mig den rosa iFormtröjan utanpå min svarta tröja, så jag plockade av nummerlappen och la den med säkerhetsnålarna ovanpå på en bänk medan jag plussade på min outfit.

Tror du fasen inte att i nästa ögonblick var de borta?! Bejan, maken och jag kröp omkring på marken, letade och krafsade runt i gräset under bänken och till slut, när jag nästan var i upplösningstillstånd (jag ville ju inte springa med lapphelvetet i handen hela vägen!) hittade jag dem väldigt långt ifrån där jag lagt dem och kunde plocka upp dem och låta dem göra sitt jobb. En rejäl vindpust måste ha kastat iväg dem utan att jag sett det. Huja...!

Så började vi värma upp, och jag stod en bit bak i den rörliga massan på gräset framför scenen och så plötsligt kom jag på att jag ju skulle befinna mig i startfållan och sköta min uppvärmning där - inte ute på gräset bland dem som hade senare starter. Min start skulle nämligen gå först. Fick så stressat fram till startfållan och stod där och fipplade med telefonen strax innan start. Runtasticappen och den peppande musiken på Spotify skulle köras igång. När starten gick tryckte jag igång träningsappen men musiken fick jag ingen ordning på alls. 

Jag hade telefonen i en hållare på armen och skulle sköta musiken från headsetet, men det gick sådär kan jag säga. Fick på något sätt velat av mig hållaren medan jag sprang, men hur jag än försökte fick jag det inte att fungera. Så jag fick ta mig igenom hela sträckan till ljudet av mitt eget flås! Så tråkigt!

Dessutom strejkade Julia, röstcoachen i träningsappen, som brukar rapportera till mig efter varje avverkad kilometer. Hon tvärteg alltså hela vägen, och innan jag fattade det tog det en stund. Först tänkte jag att jag hade haft rätt angående mina farhågor, att en kilometer i Slottsskogen var mycket längre än en här hemma, men till slut förstod jag att det var något vajsing med appen och när målet uppenbarade sig 31,14 minuter senare var jag en nöjd löpare som hamnade på 392:a plats bland de 920 som deltog i min klass! Det tycker jag var ett helt okej resultat och jag är ganska stolt över mig själv faktiskt.

Väl i mål tog vi en stående fika och det var nog den godaste kopp kaffe jag någonsin druckit! Vid det laget hade jag nämligen börjat frysa rejält och kaffets värmande droppar gjorde gott i strupen kan jag lova.

Fortfarande frusen vid hemkomsten kröp jag ner i ett superlöddrigt bad och bläddrade i MåBra. Ah, en bra dag som jag fortsatte slappandes - because I'm worth it! 

Och så här snygga är vi egentligen - Bejan och jag! ;o) Tack MO för fotot!

Det kom ett brev till mig tidigare i veckan. Jag visste precis vad det var så fort jag fick syn på det där det låg i brevlådan och det kändes högtidligt, viktigt och riktigt, riktigt spännande! Drog på mig silkesvantarna och halade försiktigt upp det ur brevlådan, bar det andäktigt uppför trappan och in i köket. La det försiktigt på bordet, tog ett djupt andetag och öpnnade det varsamt. 

Nummerlappen till iFormloppet - med chip och allt - var det som låg i kuvertet. Så fruntimmer och gobbar (ja, för första gången får även män vara med och delta iFormloppet i Göteborg) här är numret ni ska hålla utkik efter om en vecka. Ni ser det nog endast här och nu och möjligtvis vid starten på lördag, för när jag väl sätter fart om en vecka går det undan så då hinner ni inte se vad det står på bröstet på mig. 

Hehe, nej, så är det väl inte riktigt, men det känns bra hur som helst. Nu är det mer på riktigt liksom. Jag fattar äntligen vad jag har gett mig in på. Fast ändå inte. Det känns som att fem kilometer i Slottsskogen är jättelångt! Kan det verkligen vara samma sträcka som fem kilometer här hemma?

Bäst att köra en femkilometare idag på annat ställe än jag brukar. Känna på formen och smaka på sträckan - vän eller fiende, god eller ond? Kanske blir det en tur i skogen precis här bakom där vi bor, i Bunketorp i Lindome eller kanske till och med i Göteborg för att prova på den riktiga banan i Slottsskogen...? Jag får se hur jag gör och vad det blir, men någon form av motion blir det i alla fall idag, det kan ni vara säkra på. 

Tisdag, morgon - min bästa tid på dygnet - och lugn och ro råder. Ikväll blir det som det känns just nu jogging för min del, då det ju är dags för NyVana igen. Love it! Jag kommer dock att, från och med nästa tisdag, göra ett uppehåll från NyVana under 8 veckors tid, eftersom jag ska gå en kurs som är just på tisdagkvällar. Typiskt. Men jag kommer igen efter kursens slut, var så säker! :o)

Målet med min träning nu är hur som helst att finputsa formen lite inför iFormloppet nästa lördag. Jag var ute och joggade i söndags och tog då min runda på 6,7 km. Det går bra nu, det flyter på och konditionen är det inget större fel på. Joggingen har gett resultat. Jag klarade av ett spinningpass i fredags utan problem och igår kväll körde jag ett steppass på Friskis. (Yay, det första på evigheters evigheter.) Också det gick bra, konditionsmässigt. Jag var rädd att jag skulle få börja om från början med precis allt på Friskis efter mitt lååånga uppehåll, men konditionen är det alltså ingen fara med.

Det är så kul att vara igång igen och jag har lovat mig själv att känna efter ordentligt nu, inte bara gasa på, utan lyssna på kroppen och framför allt vara uppmärksam på hur det känns i axeln. Cirkelgym tänker jag vänta med och även armhävningar och sidoplankan om jag går på nåt jympapass men för övrigt tror jag att det finns en hel del jag kan köra från och med nu.

God morgon Kungsbacka, Sverige och världen! En härligt vacker och stjärnklar morgon mötte mig när jag gick och hämtade tidningen i morse - det blir nog en kanondag idag!

På tal om tidningar; igår införskaffade jag tisdagens utgåvor av Norra Halland och Kungsbacka-Posten, eftersom jag skickat in information om NyVana till avdelningarna "Det händer i Kungsbacka" respektive "Kungsbackakalendern". Jag hopppas att många såg det och blev intresserade så att de kommer nästa vecka. Jag vill smitta hela Kungsbackas befolkning med min motionsglädje och få med så många som möjligt på våra stadspromenader!

Men ikväll är det Friskis som gäller för min del. Har bokat in mig på indoor walking-passet kl 18 och det ska bli så himla kul! Wee-hoo! Hoppas axeln håller!