Börjar med att tacka "åsabo" för den fina kommentaren på föregående inlägg och undrar vem som döljer sig bakom signaturen? =)

Igår efter jobbet hämtade vi bilen på Einarssons bil, där den under dagen varit inlämnad för en "stor service", för vilken de debiterade 5 451 kr. Fasen, den branschen skulle man ge sig in i - de vet hur man tar betalt och vi vanliga dödliga har inget att invända eller sätta emot. KAN ju inte göra så mycket själv med bilen. Inte ens bilmekanikerna i bekantskapskretsen känner sig riktigt bekväma i motorrummet på dagens bilar som är fullproppade med elektronik.

Blev lite sugen på en vit 308:a när vi var där igår. Hade det inte varit för att det var en automat och dieseldriven variant som stod i bilhallen hade jag på allvar kunnat tänka mig att överväga ett byte, på stående fot, och gladeligen rullat hem i den här lite kaxigare modellen istället för vår  "gamla" 2005:a!

När vi kom hem gjorde vi oss i ordning, maken och jag och sen kom Blondie och Merca hit. Ja, nu har du fått ett eget namn här på min blogg, Merca. Hittills har du ju bara fått hänga med som ett bihang till Blondie i ordalag som "Blondies make" eller "Blondie och hennes man". Härmed förklarar jag dig döpt! =)

Blondie och Merca hade med sig thaimat som vi mumsade i oss innan vi åkte ner till Varberg och Societetsparken. Det var kanonstämning där nere och maken gick igång direkt när Caroline af Ugglas intog scenen. Med höneskinn över hela kroppen stod han där och sjöng med och njöt av hennes framförande. Hon bjöd även på en duett med Andreas Jonsson, och det var ju en bonus får man säga.

När sen Ledin kom upp på scen fick jag hålla med om att han gjort en hel del bra låtar. Och när alla stod där med armarna i luften, svajade i takt och alla sjöng med måste jag säga att det var ganska häftigt! Vi stod där på Societetsrestaurangens uteplats, tidvis i skydd av markisen, då det föll ett par droppar regn, trots Tomas förkunnande om "inte en droppe regn på flera dar". Kolla gärna bilden i dagens GT, på sidan 28. Vi står någonstans mellan den vänstra och den mittersta flaggstången, längst fram mot staketet framför markisen. Osynliga i bild naturligtvis, men vi såg väldigt bra därifrån då vi var en bit högre upp än alla andra i parken.

Vi träffade många trevliga människor, unga som gamla, och idag har vi en inbjudan till makrillfest i Bua och ett samtal att vänta från konstnären, tillika järnmannen och kostexperten och hans fru angående en träff framöver. Kul kväll.

Det blir dock ingen tripp till Bua, för på dagens agenda står lördagslatande och tvättande - åh, jag älskar doften av nytvättad, upphängd tvätt utomhus! Och sen ska vi på kalas klockan sex. Två av makens kusinbarn fyller år nu i juli, så vi ska fira en tolvåring och en sextonåring ikväll. Grattis, grattis och hipp hurra!

Sen undrade nyss Merca om vi ville komma hem till honom och Blondie senare ikväll och spela kort. Vi får se hur vi gör och hur sena vi blir hem från Onsala.

Sonen mår bra idag säger han och det känns skönt. Han och tre kompisar var här hemma och spelade poker i går kväll. Tre sov över och nu har just Dockan kommit hit. Tror inte att de vill följa med på kalaset, men det hade varit väldigt trevligt om de ville följa med.

 

AMC

13 juli 2009 11:45

Hej där nu ligger du lite på latsidan:)
jag går in på din blogg och läser varje dag även om jag inte alltid lägger en komentar.
Jag saknar dina inlägg när du ej skriver.
har du börjat räkna ner dagarna till semestern?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, du ser rätt, det står Skapica.se i min nya header. Och bilden repeteras i det här inlägget. Men lugn, det är som det ska vara. Sidan har inte blivit kapad och/eller saboterad. Jag har pratat om det här ett tag, och nu börjar jag så smått fl...

Det finns mycket vackert att se även den här årstiden om man bara tittar. Åkte förbi NK på Östra Hamngatan igår kväll och där hade de så fin julbelysning. Som kransar av ljus runt NK-loggorna på fasaden. På Kungsgatan syntes kungakronor med båd...

Äntligen onsdag - en härlig dag! NyVana i småregn igår - tre personer var vi som traskade iväg, trotsandes mörkret och kylan. Det är skönt att trampa fram där i urret och framför allt är det skönt när man är hemma igen. Då är man värd en klapp på axe...

Igår efter jobbet var jag så trött, så trött. Jag skulle åka och träna men hade ingen ork alls i kroppen. Med ett tryck över pannan, frusen och halvkymig, kröp jag till kojs redan vid åttatiden. Skulle läsa men somnade. Jag var vis som en gamma...