Direktlänk till inlägg 16 september 2009
Igår var jag hemma hos mor och far efter jobbet. Alltid skönt och roligt att prata med mamma. Tyvärr blir det inte så ofta, för vi suger båda två när det gäller att ringa upp och prata i telefon. Jag undrar vad som hände med tonåringen som satt i telefon i timmatal? Det är så långt ifrån den jag är idag. Helt galet att man kan bli så anti telefonpratande. Men nu har mor skaffat sig en blogg minsann. Inte skrivit ett enda inlägg än, men bara steget att skapa en blogg verkar ju lovande... Kanske kan det dyka upp en och annan tanke där så småningom? Hoppas det!
Idag kanske vi ska få tillbaks vår bil. Jag lämnade in den till verkstan i måndags morse. Vi har fått rost på insidan av huven, och det behövde åtgärdas. Fick beställa en hyrbil (200 kr/dygn) för någon lånebil kunde de inte ställa upp med! Det var en ganska chockartad upplevelse i måndags morse ska jag säga... Lämnar in en manuell liten 307:a och förväntar mig något liknande att köra därifrån i. Kommer ut på gården och konfronteras med en stor jädra 406:a, automat! Jag har inte kört automat på tjugo år! Puh! Hur gör man? Tvärnitar naturligtvis när jag använder båda mina fötter för att manövrera bilen, vilket jag ju är van vid. Det tar en stund att vänja sig vid att bara använda ena foten.
Jag lyckades dock bemästra åbäket och körde till bensinstationen. Ja, för naturligtvis lyste bensinlampan direkt. Öppnade tankluckan och upptäckte att det där inte fanns någon liten klisterlapp, som berättade vilket bränsle jag skulle slå på. Fick fram instruktionsboken och letade febrilt, men hittade ingen information, i mitt halvt uppstressade tillstånd. Lösningen fick bli ett samtal och en kort överläggning med min käre make. Vi enades om att det nog var bäst att slå på bilen 95-oktanig bensin, så det gjorde jag. Nu har jag börjat vänja mig, men vi får se om jag får hämta ut vår egen bil idag, eller om de behöver behålla den en dag till... Det tickar på!
Just nu pågår inga tävlingar eller utmaningar.