Direktlänk till inlägg 14 januari 2010
Tack fina AMC, pulsen gick ner så fort jag kommit till bilen! =) Lugna puckar alltså - men med tanke på drömmen jag hade i natt, som jag berättade om, förstår jag din oro. =)
Efter jobbet åkte jag hem, mötte och vinkade av maken på parkeringen gick in och åt lite, sen drog jag iväg till Friskis fast jag egentligen tänkt avboka träningen ikväll. Men eftersom sonen precis åkt iväg till en kompis och maken, som sagt var, åkte till Göteborg kändes det trist att sitta här hemma helt själv.
Det fanns inte många pass att välja på, de flesta var fullbokade, men jag bestämde mig för att köra en fuling... Åkte ner och kollade i receptionen hur läget såg ut inför indoor walking-passet. Det var fullt förstås, så jag bokade in mig på ett vanligt basjympa-pass. Det är bra träning och funkar det också. Tio över sex sprang jag dock ut till receptionen, fem minuter innan indoor-passet skulle börja och jag fick baskemej en plats! 21 personer hade kommit, en reserv hade plats 22 och så fick jag plats nummer 23! BINGO!
Bild: Jessica Rambäck
När jag tränat klart ringde jag sonen för att se om jag skulle åka och hämta upp honom. Han svarade inte först, och till slut gick hans mobilsvar igång... Till min förvåning hörde jag min egen röst säga något i stil med "Hej , det är Jessica. Tyvärr kan jag inte ta ditt samtal nu" bla, bla bla...
Då slog det mig: varför går jag "upp" med rösten i slutet när jag säger mitt namn i telefon? För att låta glad? För att jag är tjej? Gör killar likadant? Är det för att jag har flera stavelser i namnet? Dunno, och jag vet inte vad det spelar för roll heller... Vissa saker bara gör man, tydligen. God kväll!
Just nu pågår inga tävlingar eller utmaningar.