Efter en promenad tillsammans med maken i förmiddags körde jag honom och sonen till Klovsten där de skulle jobba med att bygga staket. På så sätt får killarna i Tölös U-trupp ihop pengar till träningslägret de ska på i Holland till våren. Smart!

Sen åkte jag och handlade, packade upp varorna hemma och hängde en maskin tvätt innan jag gav mig ut med kameraväskan omsorgsfullt packad. Jag trodde det skulle bli en härlig fotoeftermiddag, men det visade sig bli världens liptripp jag tog. Hur så?

Jo, jag var hos mor igår och vi pratade om ditt och datt som vanligt. Kom in på mormors, morfars, farmors och farfars gravar på Lindome kyrkogård. Mamma ville gärna att jag skulle fotografera gravarna nu när de smyckats inför alla helgona-helgen.

Sagt och gjort, glad i hågen styrde jag kosan mot Lindome kyrkogård och efter gravfotograferingen, och lite bortrensning av bruna löv, kunde jag inte låta bli att ta en liten extra nostalgitripp runt mina gamla kvarter... Det blev först en sväng till Kvarnvägen, där jag bodde med min familj fram till att jag fyllde tolv år, och där gick jag plötsligt bara sönder! Jag kunde inte sluta gråta - tårarna bara rann.

Jag har bra minnen därifrån och från min barndom, så det var inte några gamla hemska saker som kom upp till ytan, snarare tvärt om. Jag saknar mina friska föräldrar! Jag saknar dem som de var då och förvisso även i många år därefter.

Sjukdomar har dock förändrat allt sen dess. Jag är arg på lungemfysem, KOL och stroke. Och när jag ändå var igång och grät blev jag även arg på skelettcancern som tog min kära mormor ifrån mig när jag endast var i tjugoårsåldern. Hon och morfar bodde bara ett par hus bort från oss på Kvarnvägen... Jag tänkte också på min roliga farmor, min knepige farfar och min snälla morfar. Alla är de borta nu och ingen kan berätta deras historier längre.

Färden fortsatte jag bort till Dvärred, där farmor och farfar bodde och därefter vidare till Kållered dit jag minns att vi ibland åkte och köpte korvmat när jag var mindre. Jag körde samma väg som jag åkt Kålleredsbussen så många gånger på väg till kompisar, teaterrepetitioner i Kållered, Mölndals bro, Göteborg och senare även till skolan, när jag gick på Schillerska.

Fotolusten var vid det här laget som bortblåst och jag körde hem till Kungsbacka, bakade en äpplekaka åt min älskade familj och lagade smaskig köttfärssås som jag serverade med nykokt spaghetti efter att jag hämtat upp dem igen vid femtiden. Det är dags att återvända till nuet, det jag har här och nu, och glädjas åt det istället för att tänka på det som varit. Men innan jag avslutar min tillbakablick - här kommer några bilder från idag:

 

Camilla H

8 november 2010 19:06

Känns som att man ibland behöver blir lite förbannad över livet och dess orättvisor för att gå vidare...känner igen mig i det.
*Kram*

Jessica

8 november 2010 21:09

Och vidare vill och måste man ju...
Kram tillbaks :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, du ser rätt, det står Skapica.se i min nya header. Och bilden repeteras i det här inlägget. Men lugn, det är som det ska vara. Sidan har inte blivit kapad och/eller saboterad. Jag har pratat om det här ett tag, och nu börjar jag så smått fl...

Det finns mycket vackert att se även den här årstiden om man bara tittar. Åkte förbi NK på Östra Hamngatan igår kväll och där hade de så fin julbelysning. Som kransar av ljus runt NK-loggorna på fasaden. På Kungsgatan syntes kungakronor med båd...

Äntligen onsdag - en härlig dag! NyVana i småregn igår - tre personer var vi som traskade iväg, trotsandes mörkret och kylan. Det är skönt att trampa fram där i urret och framför allt är det skönt när man är hemma igen. Då är man värd en klapp på axe...

Igår efter jobbet var jag så trött, så trött. Jag skulle åka och träna men hade ingen ork alls i kroppen. Med ett tryck över pannan, frusen och halvkymig, kröp jag till kojs redan vid åttatiden. Skulle läsa men somnade. Jag var vis som en gamma...