Skoldagen igår inleddes med fika, prat och genomgång av kursinnehållet; vad vi tyckt varit bra respektive mindre bra, och så gick vi igenom och tittade på vad var och en gjort. En mängd saker har vi allt hunnit producera under dessa tre månader.

Lunchen intogs på vårt kära Café Cello, där flera av oss en sista gång beställde och åt deras underbart goda vegetariska lasagne. Mmm, den kommer man ju att sakna...

Efter lunch jämförde vi bilders, bildskärmars, pappers respektive skrivares färgrymder och sen bjöd PJ på hembakad kladdkaka. Jag är ju inget kakmonster direkt, men jag måste säga att den var en höjdare! Kladdig, chokladig, god och dessutom SNYGG, eller hur?

Idag hade jag möjlighet att ta sovmorgon, men jag vaknade förstås när maken skulle gå upp - ni känner ju mig... Jag låg kvar i sängen och halvlurade till kvart i sju och sen skulle jag njuta en stund av dagens tidningar, var tanken. Vi blev dock till min stora besvikelse utan G-P denna morgon. Tidningsläsandet gick därmed snabbt och nu har jag resten av dagen framför mig  till att göra vad jag vill.

Det som står på agendan idag är dammsugning, eventuellt lite plockande med min portfolio från skolan och sen ska jag äta lunch med lilla O och hennes mamma.

Jag torskar säkert på att köra sonen till skolan också, men sanningen att säga är jag lite sur på honom just nu. Anledningen till det är att jag ända sedan han fick en kallelse till tandläkaren lite oroligt hållit koll på vilken dag och tid han skulle dit. Jag ville inte att han skulle missa detta. Jag hade därför lagt in en påminnelse i telefonen, låtit kallelsen sitta på kylen, skrivit in tiden i min vanliga almanacka och ja, jag hade gjort allt jag kunnat för att tiden skulle passas.

I förrgår påminde jag honom igen, och då sa han att det var lugnt, han hade koll, eftersom han fått ett sms från tandläkaren om att han skulle dit igår kl. 12.20 Eftersom jag vet att han är lite glömsk tog jag ändå ner kallelsen från kylen igår morse och la den på golvet utanför hans rum innan jag åkte till skolan. Då skulle han ju trampa på den när han kom ut ur sitt rum, och få ytterligare en påminnelse, resonerade jag.

På kvällen igår kom det fram att han glömt tiden! Han hade inte SETT lappen på golvet, utan den hade maken fått plocka upp i går eftermiddag när han kommit hem från jobbet. Precis som att vi brukar ha vita A5-papper liggandes på golvet här hemma, eller? När jag sa att jag tyckte det var dåligt blev han jättesur på mig och tyckte att jag kunde ha ringt och påmint honom på dagen! Va?! Hur mycket ska man behöva tjata egentligen? Jag blir så trött...

 

AMC

9 december 2010 08:23

ja dessa små liv...
vilken underbar morgon lite lagom krispig och ett lager nyfallen snö.Nu väntar en härlig promenad på golfbanan med hunden.

Jessica

9 december 2010 20:05

Och en vacker dag och kväll blev det också... Det fullkomligt gnistrar och sprakar om snön! =)

 

Mica

9 december 2010 10:29

Hej Jess, du gör för mycket från början. Han är ju nästan vuxen. Han har ingen rätt att bli arg på dig *argh*. Nu är det dags att han skärper till sig, eller hur!! Krama Daniel från mig med en skarp blick enda från smålands mörka skogar ;)

Jessica

9 december 2010 20:04

Will do, will do... ;o)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, du ser rätt, det står Skapica.se i min nya header. Och bilden repeteras i det här inlägget. Men lugn, det är som det ska vara. Sidan har inte blivit kapad och/eller saboterad. Jag har pratat om det här ett tag, och nu börjar jag så smått fl...

Det finns mycket vackert att se även den här årstiden om man bara tittar. Åkte förbi NK på Östra Hamngatan igår kväll och där hade de så fin julbelysning. Som kransar av ljus runt NK-loggorna på fasaden. På Kungsgatan syntes kungakronor med båd...

Äntligen onsdag - en härlig dag! NyVana i småregn igår - tre personer var vi som traskade iväg, trotsandes mörkret och kylan. Det är skönt att trampa fram där i urret och framför allt är det skönt när man är hemma igen. Då är man värd en klapp på axe...

Igår efter jobbet var jag så trött, så trött. Jag skulle åka och träna men hade ingen ork alls i kroppen. Med ett tryck över pannan, frusen och halvkymig, kröp jag till kojs redan vid åttatiden. Skulle läsa men somnade. Jag var vis som en gamma...