Direktlänk till inlägg 19 april 2011
Har tittat på "Huset fullt av hundar" nu ikväll. Fjantigt av mig att sitta och glo på när en familj får välja ut sitt nya husdjur kan tyckas, men jag tycker verkligen väldigt mycket om hundar. (Om nu det lyckats undgå någon.)
Jag har haft förmånen att få ha en del hundar i mitt liv och jag längtar efter den dagen då vi eventuellt skaffar oss en ny. Jag har surfat runt och lånat lite bilder på nätet nu ikväll för att illustrera vilka sorters hundar jag/vi haft, och här ovan ser du dem.
Det började med Danilo, som kom till vår familj när jag var sju år. Min bror och jag lovade dyrt och heligt att vi skulle gå ut med honom heeela tiden. Yeah right, det vet man ju hur det blir när en sjuåring och en fjortonåring lovar något sådant... Tror att pappa drog det tyngsta lasset då det gällde honom. Danilo blev tyvärr påkörd och dog medan jag bodde i USA - tror det var 1988. Sorgligt, men han var ju ändå ganska gammal, vår lille charmknutte.
Sen kom Snuffe och Agata till maken och mig. Snuffe var egentligen makens brors hund från början om inte jag minns fel. Världens snällaste, sötaste och raraste lille pudelkille. Men det var tufft för honom med barn av någon anledning, så när sonen skulle födas fattade vi beslutet att avliva Snuffe, då det inte gick att omplacera honom i någon annan familj. Vi försökte verkligen, men han bet dem han kom till, var orolig och ville inte alls bli bortlämnad...
Agata var en liten fröken som vi övertog efter en dam som min pappa kände. En riktig liten primadonna! Inte damen nu alltså, utan hunden! Åt pannkakor till frukost, kissade på tidningar och badrumsmattor när hon kom till oss. Hennes förra matte hade låtit henne göra så... Men pannkaksätandet tog jag fort ur henne! Hon fick lära sig äta hundmat, minsann!
När man skulle gå ut med henne och det var kallt fick man bära henne fram till gräsmattan, sätta ner henne så hon fick göra ifrån sig, och därefter skulle hon upp igen, den lilla frysfisen. Jag var hennes och hon var min, så enkelt var det! Ingen annan fick lägga beslag på mig - hon skulle aldrig låta en bebis ta min uppmärksamhet ifrån henne - så samtidigt som vi valde att låta Snuffe komma till hundhimlen lämnade vi bort Agata till en jättegullig dam i Hällingsjö, där hon fick det riktigt bra ända tills hon dog en naturlig död många år senare.
Så för några år sedan fick vi chansen att överta Polly, som var tänkt att vara en jakthund. Hon mådde inte alls bra, var skotträdd, skygg och knepig och skulle därför avlivas, men vi ville verkligen ge henne en chans till. Hon fick det tyvärr inte alls särskilt bra hemma hos oss heller, trots all kärlek och omtanke vi skänkte henne. Hon låg i sin bur mest hela tiden, man fick koppla henne inne i den och truga henne för att hon skulle gå med ut och gå. Och när hon väl var ute smet hon hela tiden. Det var så synd om henne och efter en kort tid fick hennes förre ägare ta bort henne.
Efter det har det inte blivit någon mer hund i vår familj, men jag kan längta oerhört mycket efter en ibland. Om det blir av någon gång har jag bestämt mig för att vi ska ta en valp, som inte är en "problemhund" utan frisk, kry och vår att dana från början. Men det ska finnas tid för att skaffa en hund, så det lär nog dröja.
Just nu pågår inga tävlingar eller utmaningar.