För ett par veckor sen var jag ute på en fotorunda (ovanligt? - NOT) och vid kommunhuset stötte jag på den här lille krabaten. Rocky heter han och är en blandning mellan chihuahua och någon annan ras som jag inte minns namnet på längre. Här kan era hundkunskaper komma väl till pass. Vilken ras kan det vara? Kom gärna med förslag.

Ni behöver inte hjälpa mig med blomnamn denna gång, för jag vet att de rosa kronbladen kommer från körsbärsträden - det var dem jag var ute och fotade egentligen. =) Och cykeln är en Crescent, den är min och för övrigt den enda cykel som överlevt sonens framfart. Jag gillar den trots att den var paj i växlarna redan när jag köpte den (begagnad) härförleden! Gröna Faran kallar jag den. Ingen perfekt cykel, men vem är väl perfekt? Vi är ett - i mitt tycke - fint par, Gröna Faran och jag.

Ikväll skulle jag hur som helst behöva ha en sån här söt, gosig och kelsjuk liten krabat (hunden då alltså) vid min sida för det hände en grej tidigare på dagen som gjorde mig vansinnigt upprörd! Jag vill inte gå in på vad det är just nu - det får eventuellt bli när situationen är löst, over and done with, så att säga. Nu åter till Rocky...

Det var lite svårt att få honom att sitta still. Han ville hellre hoppa upp i mitt knä, eftersom jag satt mig på huk för att komma närmare honom och han dessutom inte var det minsta rädd för främlingar. Tvärtom! Tjejen som hade hunden var också väldigt gullig; svarade på alla mina frågor om honom och lät mig fotografera. Hon gjorde min dag, helt klart! Jag ler åt minnet nu när jag skriver det här. Hundar är bra för själen! =)

När fotosessionen var klar ville Rocky först inte följa med sin unga matte, utan dröjde sig kvar hos mig, satte sig ner och var en aning svårövertalad, men till slut reste han sig på alla fyra och tassade iväg. Han glömde nog mig per omgående, men jag glömmer honom inte i första taget.

Nu känner jag mig glad igen - tänk vad lite goda minnen kan göra. Och som om det inte vore nog fick jag en trevlig överraskning när jag öppnade inkorgen i mejlen nyss. Mari Jungstedts senaste, "Det fjärde offret", som utkom nu i maj (jag sneglade på själva boken på Bokia igår) har redan blivit inläst och finns på Storytel. Jippie! Den blir nästa promenadsällskap.

Förresten hade redan avsnittet av "Svartvintern" som jag lyssnade på när jag var ute och promenerade efter middagen, i ett försök att bli av med ilskan och frustrationen, börjat göra verkan på mitt humör. Jag log med hela ansiktet när jag hörde om "de röda fjollskorna" som en av gubbarna i boken blivit ertappad med i sin hydda i den norrländska skogen. Ha, ha, så himla roligt skrivet! Läs den! Eller ja, jag tror kanske att mycket av min kärlek för böckerna har med själva uppläsarna att göra. Det är underbart med dialekterna!

 

Jesper

25 maj 2011 21:02

Vilket fint ljus du fick på lille hunden:)

Jessica

25 maj 2011 21:14

Tack för det, Jesper. =)

 

AnetteJ

25 maj 2011 21:18

Wow vilka bilder , sjukt fina !!! Tänk om man kunde fota på det viset !!! Vad har du för kamera om man får vara nyfiken ?? Hoppas du e på något bättre humör i kväll vännen.
Sköt om dig
kramis

http://www.jersmyrs-tillvaro.bloggplatsen.se

Jessica

25 maj 2011 21:23

Tack söta! =)

Det är en Nikon D60 jag fotar med. Jag är och har varit väldigt nöjd med den ända sen jag köpte den! Men som jag skrev härom dagen: jag är lite sugen på en nyare med filmfunktion också...

Tack, jag är på bättre humör och du spädde på ytterligare med extra glädje genom din snälla kommentar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, du ser rätt, det står Skapica.se i min nya header. Och bilden repeteras i det här inlägget. Men lugn, det är som det ska vara. Sidan har inte blivit kapad och/eller saboterad. Jag har pratat om det här ett tag, och nu börjar jag så smått fl...

Det finns mycket vackert att se även den här årstiden om man bara tittar. Åkte förbi NK på Östra Hamngatan igår kväll och där hade de så fin julbelysning. Som kransar av ljus runt NK-loggorna på fasaden. På Kungsgatan syntes kungakronor med båd...

Äntligen onsdag - en härlig dag! NyVana i småregn igår - tre personer var vi som traskade iväg, trotsandes mörkret och kylan. Det är skönt att trampa fram där i urret och framför allt är det skönt när man är hemma igen. Då är man värd en klapp på axe...

Igår efter jobbet var jag så trött, så trött. Jag skulle åka och träna men hade ingen ork alls i kroppen. Med ett tryck över pannan, frusen och halvkymig, kröp jag till kojs redan vid åttatiden. Skulle läsa men somnade. Jag var vis som en gamma...