Härliga färger och läcker form, men vad är det för något tror du? Ingen

proffsmakrobild direkt, för det var lite halvmörkt i köket nu på morgonkvisten, men ändå...

Jo, så är det; en blommande Hibiskus är alltså svaret på frågan. Den här skönheten är inte alls så snygg, om man tittar på helheten, men den gör ett sista tappert försök att blomma fint trots att varenda gren på trädet är kal och inte ett enda grönt blad finns kvar.  Sista dödsrycket kan man säga. När den här sista blomman skrumpnat ihop är det soptunnan som gäller för hennes del.

På tal om det - sista dödsrycket och sista viloplatsen, alltså - kunde man nu i veckan läsa i en lokaltidning om att Galgbacken, belägen under parkeringsplatsen vid Gullregnsvägen och st1 nu märkts ut för eftervärlden. 

Sista halshuggningen här ägde rum 1858 och var den sista offentliga avrättningen på Fjäre härads galgbacke. Vidare, enligt tidningen, begravdes de dömda brottslingarna direkt på platsen, utan kista och i ovigd jord och gravarna märktes bara ut med gråstenar. När Gullregnsvägen byggdes 1969 schaktades Galgbacken bort och gravarna hamnade under sten och makadam.  

Sedan dess tror jag folk här i Kungsbacka haft lite svårt att veta exakt var Galgbacken låg. Det är väl inget som folk egentligen är stolta över - att man en gång varit så barbarisk att man avrättat människor på allmän plats - inget man velat skryta om i efterhand direkt...

Men jag har hört om flera personer, känsliga för det övernaturliga, som känt av de osaliga andarnas närvaro i området. Kanske blir de (själarna) lite mindre oroliga nu, då de fått upprättelse.

Jag tycker det är bra att man märker ut historiska platser och det jag saknar nu, är en skylt som visar var exakt Kungsbackas "kloka gumma" Britta-Lena, även kallad Kungsbackagumman, bodde en gång i tiden. Hon har visserligen fått ett helt område uppkallat efter sig, men var låg själva boningshuset? Jag vet, men många fler borde veta.

Här kan du, om du vill, läsa mer om Britta-Lena. =) Enligt denna förträffliga källa inträffade ett av de starkaste jordskalven som registrerats i modern tid i vårt land den 23 oktober 1904, dagen då Britta-Lena 80 år gammal dog. Spännande läsning!

 

AnetteJA

10 juni 2011 07:20

Historisk läsning diggas skarpt !! Minns då vi ännu inte blivit föräldrar , for runt varenda semester frö att kolla in fornminnen hällristningar mm mm. Intressant tycker jag !!
Hibiskusen e en mkt fin blomma. Väntar på att mammas hibiskus buske ska blomma !

Ha det super
kram

http://www.jersmyrs-tillvaro.bloggplatsen.se

Jessica

10 juni 2011 18:01

Ja, det är spännande att vara på dessa platser, tänka sig in i hur det såg ut och var på den tiden.

Åh, då måste du fota när den blommar, lova?!

Detsamma till dig!

 

AMC

10 juni 2011 08:12

Håller med dig, hoppas verkligen de skall märka ut var hon bodde. snart dags för en tur dit igen:).

Jessica

10 juni 2011 17:59

:) Absolut!

 

jessica

11 juni 2011 20:38

Kolla på johanssons, esprit brukar ha sådana fina flipflopps :)


Hoppas du har en skön helg!

Kram Jessica

http://jessicaochlivet.blogspot.com

Jessica

12 juni 2011 08:19

Tack för tipset. Mot Johanssons idag! Tror faktiskt att det var där jag köpte de här...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, du ser rätt, det står Skapica.se i min nya header. Och bilden repeteras i det här inlägget. Men lugn, det är som det ska vara. Sidan har inte blivit kapad och/eller saboterad. Jag har pratat om det här ett tag, och nu börjar jag så smått fl...

Det finns mycket vackert att se även den här årstiden om man bara tittar. Åkte förbi NK på Östra Hamngatan igår kväll och där hade de så fin julbelysning. Som kransar av ljus runt NK-loggorna på fasaden. På Kungsgatan syntes kungakronor med båd...

Äntligen onsdag - en härlig dag! NyVana i småregn igår - tre personer var vi som traskade iväg, trotsandes mörkret och kylan. Det är skönt att trampa fram där i urret och framför allt är det skönt när man är hemma igen. Då är man värd en klapp på axe...

Igår efter jobbet var jag så trött, så trött. Jag skulle åka och träna men hade ingen ork alls i kroppen. Med ett tryck över pannan, frusen och halvkymig, kröp jag till kojs redan vid åttatiden. Skulle läsa men somnade. Jag var vis som en gamma...