...men inte idag.

Åtminstone inte än, inte nu, men det hinner ju rätta till sig under dagen förstås.

Något som däremot kommer med säkerhet är lite extra ledighet. Idag gäller halvdag på jobbet och imorgon, på trettondagen, är vi hellediga. Ahhh, en hel ocean av tid ligger framför mig känns det som när jag tittar på ledigheten från det här hållet! En spelkväll med våra kära grannar var inplanerad i helgen, men ett diskbråck tillsammans med ett ryggskott har tyvärr satt stopp för de planerna. Vi får se vad vi hittar på istället.

(Jag hade ju gärna hoppats på lite härligt fotoväder och -ljus i helgen. Vill ut, vill gå, vill fotografera!)

Som det har blåst i natt! Jag brukar då inte vara lättväckt när jag väl har somnat, men inatt har jag vaknat flera gånger på grund av stormen. Så glad och tacksam jag är att jag har tak över huvudet, en varm och skön säng att sova i och ett hem som skyddar mig mot allehanda oväder, kyla och vind. Det finns de som har det värre...

"Vart jag mig i vinter vänder står jag här med torra händer
Längtar efter något som kan rädda mig.
Vart jag mig i vinter vänder inget kul med håret händer
tror faktiskt bara Donna Chang kan rädda mig!"

Med dessa ord vann jag en tävling om de här härliga Donna Chang-produkterna i mammajersmyrs nyårstävling. Vinsten kom som ett brev på posten idag, och jag tackar Anette än en gång: tack som bara den! Nu ska det väl bli ordning på hud och hår - hoppas jag. :o)

Originallåten som inspirerat mig lyssnar du på här: 
http://www.youtube.com/watch?v=jI2EcRXR7RU

Julen är nu bortstädad här förutom ljusstakarna och julblommorna som ska få blomma ut helt och hållet innan jag är färdig med dem. Det doftar ljuvligt av hyacint hemma hos oss just nu...

Men just nu är jag mest besviken, irriterad och upprörd! Inte på julen och absolut inte på doften utan på en teknikpryl som inte har vett nog att ta till sig min vrede. Det är en sak, ett halvdött ting, som retar upp mig väldigt mycket just nu; vem vill ha en mobiltelefon som bara funkar så länge man har laddaren istoppad och kontakten sitter i väggen? Det är precis så min jädra Pajphone fungerar just nu! Ungefär som en vanlig gammal hemtelefon från åttiotalet!

Jag laddar den hela natten, knäpper på ljudboken när jag ska gå till jobbet och - poff - någonstans strax efter viadukten (typ sju minuter härifrån) dör den! Den började trilskas lite grand redan i somras, men då var jag inte smart nog och lämnade in den. I augusti gick garantin ut och nu sitter jag här med en trött gammal lur som jag ändå inte kan/vill vara utan. Jag älskar min iPhone, men inte när den bråkar så här med mig. Ett års garanti är inte mycket att hänga i granen just nu. (Nej, just det vi HAR ju inte ens någon gran längre. Det är kört på alla fronter...)

Julstädningen här på bloggen är avklarad, igår åkte julkulorna i headern ut vilket den uppmärksamme kanske redan noterat. Skönt! Nu är det bara verkligheten kvar som ska tas om hand. Kulor, glitter och ljus tänker jag försöka se till att jag får ur granen ikväll. Om det sedan också går så långt att granen blir bortforslad från vardagsrummet återstår att se. Jag packar helst ner tomtarna också, men låter gärna ljusstakarna stå kvar åtminstone veckan ut - de är ändå lite mysiga... Har ett och annat övrigt projekt att ta tag i idag också - det är mycket nu!

Så var det nytt år igen och många har dyrt och heligt lovat än det ena, än det andra inför 2012: träna mer, sluta röka, gå ner i vikt, vara mer med barnen och allt vad det vara månde...

Jag har dock funderat en del över det här med den typen av nyårslöften den senaste tiden. De är ju nästan till för att brytas och målen är ofta så svåra, för att inte säga rent av omöjliga, att uppnå. Så jag tänker inte säga att jag måste gå ner tio kilo i vikt till sommaren - min kropp vill tydligen väga precis det den gör just nu. Men jag tänker så här: om jag försöker bli tio centimeter längre till sommaren istället, borde inte det funka? Jag kör på det, äter lite nyttigare och hoppas på att min dröm slår in! Så till sommaren är jag förhoppningsvis lång, smal och vacker! =) Gott nytt 2012!

P.S Ett löfte till som jag har givit mig själv: jag ska säga JA till mycket mer i år! Ju mer man säger ja desto mer får man uppleva! Får jag frågan om jag vill göra ditt eller datt, ska jag inte fundera så länge, om det låter det minsta intressant, utan jag kommer att säga ja direkt istället! Sen kollar jag kalendern, bokar om om det är något som krockar, tar ett banklån om budgeten inte räcker till och ser till att det ordnar sig på något sätt. Livet är för kort för att säga nej!

Vaknade till en härligt frostig lördagsmorgon. Naturen bjöd på en femminusgradersöverraskning denna årets sista dag och jag måste säga att jag GILLAR det! Det kommer att bli en vacker dag idag och förutsättningarna för att man verkligen ska se några av fyrverkerierna på natthimlen vid tolvslaget är därmed också goda.

Och gott är det också att det känns som att den värsta smärtan i nacken verkar ha gett med sig. Den har istället spridit ut sig och ger nu mer jämna plågor; verkar ha runnit ner och smetat ut sig som ett slags träningsvärk över axlarna och dessutom har jag en lätt huvudvärk idag, men det är inte så konstigt med tanke på hur spänd jag varit i hela den regionen de senaste dagarna. Det känns fantastiskt bra just nu faktiskt! Wee-hoo! Vilken lättnad! Jag har bestämt mig; kroppen får följa med in i 2012 och slipper bli tippenmat. Nu ska jag på allvar ta tag i förberedelserna för ikväll då vi ska ha gäster. 

Sonen och hans kompisar har gått all in i år och köpt tokdyr hummer inför kvällen. De handlade allt och var hemma hos en av killarna och lagade mat hela dagen igår. Duktiga killar! Hörde något om hummersoppa, dubbelmarinerad fläskfilé och någon Baileysdessert... Här är ingenting gjort mer än genomgånget i huvudet, så idag ska här handlas, lagas mat, fixas och donas. Roligt! Min meny avslöjar jag inte här, den får bli en överraskning för gästerna! :)

Snart dags att kasta ut julen känner jag, men tomtarna och granen har nog ändå faktiskt möjlighet att överleva helgen här också. Men sen är det definitivt adjöss och good bye till nästa år! Tänk att man kan tröttna så fort. Finns det någon nu för tiden som står ut med att ha sina julsaker framme ända till tjugondag Knut?