Tittar tillbaka på en vecka med mildväder och mycket regn men idag har vi någon grad minus i Kungsbacka igen och regnandet har upphört. Handskarna ska alltså åter plockas fram inför cykelturen och regnbyxorna kan läggas undan för den här gången. Skönt. Jag känner mig helt sprallig i kroppen och det är en megaskön känsla efter den senaste tidens under isen-period. 

Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken. Jag ropade lite för tidigt tror jag, för jag fick ge upp efter några timmar på jobbet igår. Så vissen... Näsan och framförallt ena ögat rann så det stod härliga till. Bara till att retirera, återvända hem och bädda ner sig i sängen igen med näsdukarna, nässprayen och ljudboken i högsta hugg. Vilket nederlag! Kände att jag var rejält trött på min fejlande lekamen igår. Men idag du - då är jag på gå´t igen! Ain´t no stopping me now! :o) Framåt! Yee-haw!

Ett sådant busväder! Några fåglar konfererar upprört utanför mitt fönster, regnet, vinden och mörkret till trots. Jag tror kanske frugan Fågel inte är så nöjd med isoleringen i boet. Eller ja, något är det, eller också är det helt enkelt normalt för fåglar att vara igång och kvittra såhär dags på morgonen oavsett väderlek.

Själv känner jag mig så utsvulten på utomhusluft att jag faktiskt ser fram emot att få dra på mig regnstället och cykla iväg till jobbet här i motvinden om en stund. Mysigt!

Det kommer nog i och för sig att bli jobbigt i blåsten och det piskande regnet, men väl på plats kommer jag att känna mig nöjd, glad och stolt över att vara igång och på benen igen efter den här segdragna förkylningen. Har bara nyst tre gånger än idag, och det är bara ena ögat som rinner, så ja, jag är på bättringsväg och det känns för jädra bra! Wee-hoo!

Ojdå, vilken grådag man vaknade upp till här idag då... Regnet smattrar mot rutan, himlen är jämngrå och idag är jag glad att jag inte är hundägare. För jag kan sitta här inne, med min kaffekopp, kika ut på gråvädret och bara njuta av skenet från mitt tända ljus på skrivbordskanten. Visserligen är det lite löjligt att slösa på det goda doftljuset när jag sitter här med min bomtäta näsa, men det är hur som helst vackert och fridfullt att titta på.

En "extrasöndag" inleder alltså den här veckan och idag ska sonen ge sig iväg på träningsläger. Nästan hela påsklovet lägger han på fotbollen (han kommer hem på torsdag) medan maken och jag fortsätter att kurera oss. Jag reflekterar över att det här blir en påsk att minnas. Inte för att den har varit så himla rolig utan för att vi har varit så förkylda och hängiga.

Tur att vi inte bokat med våra vänner från Eksjö att vi skulle träffas i påsk, för den här helgen har varit uppe på tapeten när vi pratats vid. Vi ska ses om ett par veckor istället och då tänker jag minsann vara frisk som en nötkärna!

Fick tipset av min kära svägerska nu i eftermiddags att gå ut på baksidan. En mäktig halo bredde nämligen ut sig över himlen. Så galet vackert! Glad att jag fick med mig kameran ut. :O)

Traditionen med handvispad äggtoddy lever vidare - här mästerligt utförd av svågerns far.

Vi hade en härlig påskafton hemma hos makens syster och svåger igår kväll. God mat och trevligt sällskap till trots tröttnade jag på att sitta och nysa och snörvla när klockan var halv tio, så då åkte vi hem, maken och jag. Men det var mycket lyckat fram tills dess.