Igår kväll fixade maken äggtoddy. Det är lite mysigt med denna varma dryck till att börja med. Första smutten är ganska god, andra likaså, men när jag väl tagit en tredje smutt räcker det. Nu har vi i alla fall gjort det. Det finns ju några saker man bara måste göra på påsk, och att dricka lite äggtoddy är en av dem. Fast det är inte särskilt gott, alltså... 

Idag långfredag simmar vi lugnt här hemma hos oss. Både maken och jag har fått ärva en förkylning av sonen som kom hem med rinnande näsa efter Tignesvistelsen. Det regnar här i Kungsbacka idag så det passar ju ganska bra då att ta en lugn pyssla inne-dag. Tända några ljus, spela soft musik, damma och fissla lite. Mmm, så får det nog bli idag.

Jag borde förstått att tisdagens bildfråga var för lätt för er, kära läsare. Visst var det en nos. En hundnos. Grannens golden retriever Sagas nos för att vara helt korrekt. Jag får välja bild med större omsorg och försöka göra det riktigt klurigt för er nästa gång. Vi kan väl börja med den här. Vad föreställer detta? Rätt svar publiceras i morgon.
 

ES1B:s första föreställning "En kopp avund" bådar gott för framtiden. Vilka duktiga ungdomar! Det var riktigt, riktigt bra. Både manusmässigt och utförandemässigt. Tänkvärda ämnen som togs upp och duktigt skådespeleri. Jag fick mig många goda skratt.

Och känslig som jag är, när föreställningen var över och ensemblen fick ta emot applåderna, började jag gråta förstås. Tårarna bara forsade ner för mina kinder. Stackars makens systerdotter - stå där och behöva se sin "moster" sitta på första bänk och stortjuta... Nåja, tack snälla för att vi fick komma. Vi kommer gärna nästa gång också - säg bara till!

Brrr... Så var det vinter igen. Fast det blir nog en fin dag hur som helst.

Och som utlovat, kommer här svaret på gårdagens bildfråga; en pingvin.

Det var allt några som gissat rätt, bra jobbat! :O)

En liten gissningslek så här på måndag morgon, kanske? Vad säger du, ser du vad det är för något? Du kan gissa hela dagen, rätt svar kommer i morgon!

Så var det påskvecka och jag antar att jag har en del att komma i kapp med på jobbet efter förra veckans avbräck. Hoppas jag hinner med; både utbildning och allt det "gamla vanliga" som ska göras. Det ska dock bli riktigt skönt att komma igång igen! Jag hatar verkligen att ha ont och att inte kunna köra för fullt! Och på tal om ont, innan vi lämnar ämnet helt för denna gång: idag går jag på Diklofenakkur nummer fyra, då axeln inte vill sluta trilskas. Tänk om jag måste äta medicin för jämnan för att hålla värken borta? Hu, hemska tanke! Det vill jag INTE! Nu släpper vi det tråkiga ämnet och ger oss i kast med vad som komma skall istället.

Det händer mycket denna vecka även efter arbetstid, nämligen. Mor ska få besök, jag ska träffa en tjej för att se om jag kan hjälpa henne med en hemsida, maken och jag ska på teater på Aranäs, makens systerdotters födelsedag ska firas, pappa fyller år, mor och far firar guldbröllop och dessutom fyller Mark år. Mycket roligt att fira med andra ord. Dessutom ska ju själva påsken hinnas med och även den firas. Hur ser din vecka ut?

Idag har maken och jag varit i Göteborg. Bland annat på Friidrottens hus, där det var jätteloppis. Vi gick även en sväng i Haga, där vi också åt lunch på det härligt stimmiga och charmiga "Le Petit Café". Vi promenerade upp till Skansen Kronan och gick dessutom en runda i Slottsskogen. En härlig dag, men det var ganska blåsigt och kyligt. 

 

Men utsikten över staden härifrån var helt klart värd besväret!

Här tar planet från Amsterdam mark och sonen sitter där i. Åh, vilken känsla det var att stå där och se det landa. Veta att snart skulle vi få träffa honom, krama honom och prata med honom. Sen kom tvivlet. Tänk om han inte var med ombord... Tänk om han missat planet? Några minuter senare stod vi inne vid ankomsthallen och jag tog emot följande sms:
 

Min första tanke var att han inte ens kommit fram till Geneve, sen tänkte jag att han nog skojade med sin lilla mamma och sedan trillade poletten ner och jag förstod att han efter sex veckor med telefonen i flygplansläge nu satt på den igen och att meddelandet faktiskt var sedan avresedagen... Han var på svensk mark. Åh, så skönt!

Han uppskattade inte att mötas av en kamera det första han gjorde, så han vände om när han väl kommit in i ankomsthallen, men här är han trots allt...  Jag lät bli att fotografera mera, för vid det här laget rann tårarna på mig och jag ville bara krama honom för jag var så oerhört glad att ha min älskade unge hemma igen! 

Vi styrde kosan hemåt och på kvällen serverade vi honom en trerättersmiddag under tiden han berättade om sin tid i de franska alperna och nu är ordningen återställd i det Rambäckska hemmet. Sonen är hemma och kompisarna har börjat ramla in, musiken dunka från hans rum, datorn surra och tvättkorgen fyllas med en artonårings kläder. Mmm, det är som det ska med andra ord.