Cyklade bort till Friskis igår kväll, laddad för ett cirkelgympass men hamnade på ett medeljympapass istället. Inomhus. Ledaren som skulle ha cirkelgympasset dök aldrig upp, utejympan, som visade sig vara yoga, hade redan börjat och medelpasset skulle precis starta när vi fick klart för oss att vår ledare inte skulle komma, så det kändes naturligt att slinka med på det passet istället...

Hade jag haft längre tid på mig att fundera hade jag nog inte gått på det passet, för jag hade inte trott att jag skulle orka konditionsmässigt efter mitt långa träningsuppehåll. Men det gjorde jag! Det var inte flåset som var problemet igår, det var värmen... Svetten fullkomligt lackade om mig! Men som sagt, jag klarade det och det var till och med så att jag tyckte det var roligt hela tiden! =)

Redan onsdag, jösses vad tiden går! Idag ska maken åka med sonen och Messis lillmatte till Göteborg för att se Messis lillhusse spela handboll i Partille cup. Jag tror att de kommer att få en härlig dag tillsammans. Roligt för darlingen att få lite sällskap under dagen.

Ikväll har jag bokat in mig på ett pass cirkelgym och i morgon kväll indoor walking. Jag vill verkligen komma igång med träningen igen och vad kan väl passa bättre då än att bara boka in sig på ett par pass? Hur enkelt som helst och lätt som en plätt!

Så ska jag bara se till att släpa mig dit också, inte hitta på några ursäkter, inte boka av passen utan verkligen gå dit. Håll tummarna för att latmasken i mig inte ska vinna den här kampen, utan att den något slumrande hurtbullen tar hem segern! Enda anledningen till att boka av cirkelgympasset i kväll, som jag ser det just nu, är om jag istället går på utomhusjympan! :)

Igår kväll var vi på kalas hos makens brorson i Åsa. Det var härligt utesittarväder förutom att jag blev så knottbiten att jag höll på att bli tokig! Det kliade precis överallt men framförallt i hårbotten och runt mina vrister som blev helt sönderbitna.  

Vi började prata om besöket maken och jag gjorde på Botaniska häromveckan, och då kom den här blå Bergsvallmon från Himalaya på tal. Här är den nu, på bild - visst är den vacker? 

Idag hade jag faktiskt ställt klockan på kvart i fem för att försäkra mig om att jag skulle komma upp och iväg ut på min morgonpromenad. Jag missade det nämligen igår, vaknade inte av mig själv som jag brukar, utan en halvtimma för sent så idag ville jag inte "försova" mig.

Börjar jobba sju idag, så snart blir det till att hoppa upp på cykeln och trampa iväg. Ha en skön tisdag, kära läsare! =)

För en tid sedan skrev jag här på bloggen om att den gamla Galgbacken märkts ut. Förra veckan åkte jag förbi och fick se både sten och skylt.

Nu vill jag gärna dela med mig av denna del av vår rysliga historia till er, så här kommer den, så som den är beskriven på minnesskylten:

GALGBACKEN PÅ HAMMERÖ LID

I detta område har Kungsbackas avrättningsplats legat. Dess upptagningsområde var Fjäre härad. Rättareplatsen låg utanför stadsgränsen för att de döda inte skulle kunna gå igen i staden. Två stolphål har upptäckts, förmodligen tillhörande den gamla galgen.

Avrättningarna var offentliga och bevittnades av en stor folkskara. Carl Johan Jönsson från Särö var den siste som halshöggs här vid stupstocken den 9 oktober 1858. Carl var en bonddräng, som efter att ha blivit förälskad i en annan kvinna, dränkte sin hustru i gårdsbrunnen. Hans nådeansökan avslogs och dödsstraffet verkställdes.

Bilden visar den vanligaste varianten av galge i Europa.
Illustration: Vivi-ann Reit 

De avrättade begravdes på platsen tillsammans med ”självspillningar” (självmördare). Gravhålet säkrades med en gråsten. Kroppsdelar från de döda kunde sättas upp på stockar i avskräckande syfte. Detta kallades stegling och förekom fram till år 1841. Därefter likviderades brottslingarna genom halshuggning med yxa, svärd eller giljotin.

Dödsstraff har inte praktiserats efter 1910 i Sverige men avskaffades först år 1921 för civila brott och är efter år 1974 helt förbjudet i grundlagen.

Uppemot ett 50-tal kroppar kan ligga begravda här i ovigd jord. Till deras minne har rests en sten.

Avrättningarna var offentliga och fick karaktären av folkfest. Ovan illustreras en halshuggning.
Ill. Wivi-ann Reit.

Kultur & Turism och Nordhallands Hembygdsförening 2010

Idag har det varit lika galet varmt som det blev i går eftermiddag. Just nu har vi 24° här och då har vi inte ens haft någon sol  som värmt här på hela dagen!

Det är kladdigt, varmt och rena rötmånadsvädret. Tvätten torkar inte, huden känns klibbig och gör man något rinner svetten från en. Jag var precis ute på en kvällspromenad och det var varmt, kan jag säga! Phew! Tidigare idag har jag tagit det väldigt lugnt, läst, tittat på TV, tvättat lite och ägnat en stund åt mina händer och att fixa till fransk manikyr på mina just nu jämnlånga naglar. Gäller att passa på! :)

Kvällens bästa ögonblick var när jag hittade ljuvligt doftande (vild-?)kaprifol i skogen som jag nöp av några blommor på och satte i ett litet snapsglas. Doftlycka!

Besvärjelsen hade verkan igår! Det slutade regna på förmiddagen och blev kalasvarmt, så grillningen blev av.

För ett tag sedan fick vi tag i ett exemplar av ICA:s tidning "Grillfest hela sommaren". Jag satt och bläddrade i den häromdagen och fastnade då för några nya recept vilka vi provade igår och det var så himla gott!

Ingredienser

• 900 g färskpotatis
• 2 vitlöksklyftor
• 1/2 dl olivolja
• salt och peppar
• 125 g salladslök
• 65 g babyspenat
• 1 msk balsamvinäger (jag använde färskpressad limesaft)

Gör så här

1. Sätt ugnen på 225°C. Sätt in en plåt i ugnen.
2. Skölj och dela på potatisen. Skala och skiva vitlöken tunt. Blanda potatis, vitlök, olivolja, salt och peppar. Lägg potatisen på den förvärmda plåten och sätt mitt i ugnen 25-30 minuter.
3. Ansa och strimla salladslöken.
4. När potatisen är färdigrostad blandas den med salladslök, spenat, balsamvinäger och smaksätts ev. med salt och peppar.
5. Servera potatisen med grillat kött och/eller korv.

Idag lider jag på grund av den goda maten av värsta vitlöksmagen. Det gör riktigt ont och jag borde inte äta vitlök över huvud taget, för jag vet aldrig om jag ska få så här ont eller inte dagen efter. Men det är ju så gott så det är svårt att låta bli, och det får liksom vara värt det ibland! 

Idag har jag fått bilder av maken på "Linda-tatueringen" jag gjorde för ett tag sedan. För alla typsnittsnördar där ute kan jag berätta att jag utgått från Scriptina men "klippt av" några snirklar, så att det skulle passa mannen som numera bär tatueringen bättre, och fixat min egen spärrning för att få till det som jag ville ha det.

Ja, de här goda, fina blåbären och bigarråerna ska jag dekorera kakan med till kvällen tänkte jag... Om det finns några kvar tills dess vill säga, för m-mm-mmm vad gott det är att pilla i sig dessa läckerbitar!

På tal om läckerbitar åkte jag häromdagen förbi de här häftiga och roliga svamparna som växte på en trädstam alldeles innan Vallda Trekant. Roliga svampar förresten - hmm, det har jag hört talas om...?

Om jag vore svampintresserad hade jag säkert vetat vad de hette, varför de angripit just dessa träd och vad man eventuellt skulle kunna göra med dem, förutom att fotografera dem då förstås, men så är icke fallet. Ser nästan ut som en trave pannkakor där på trädstammen. Men jag tror inte att man ska äta dem, eller vad tror du?

Jag äter ju inte ens kantareller så risken/chansen är inte så stor att jag skulle ge mig ut och karva loss dem från stammen för att testsmaka, så du behöver inte vara orolig - jag ska inte prova.